Nedanstående 8 personer med flygutbildning utanför FV förklarades berättigade att bära flygarmärke m/36 i silver. .
Erik Bratt, RFS-I, berättar bl.a. nedanstående citat hämtat ur FM 1-2/88 och återfinns även under annan sida. "En bekräftelse på att silvervingarna var en nedvärdering framkom vid F 3. Chef där var överste Hugo Beckhammar (1895-1981). Det förekom, att några civilflygare blev direktinkallade utan att genomgå flygskolan i Ljungbyhed. Bl.a. Gösta Brinck*, Torsten Scheutz* och Bengt Florén*." (jfr. flygvapenorder nr.41 15/5 -40). "Beckhammar som var känd för att vara en rakryggad person, sade ifrån att det inte skulle vara några silvermärken. Så fick dom guldmärken i stället." Detta är ett minst sagt sensationellt påstående av en "som var med" under den här tiden och det måste ligga ett korn av sanning i Bratts påstående. Men kunde överste Beckhammar verkligen
kosta på sig att å det grövsta ignorera fo nr 41 (ovan) och därigenom på ett
synnerligen flagrant sätt motsätta sig general Friis direkta order. Detta skulle
sannolikt rubriceras som insubordination - eller som en känd flyghistoriker en gång
uttryckte saken: "Beckhammar skulle ha blivit skjuten i gryningen om han hade
företagit sig något dylikt!" Och några GV fanns knappast att tillgå på flottilj.
Dessa utdelades på Krigsflygskolan på själva examensdagen under solenna former där
innehavarens namn listades tillsammans med märkets serienummer och registrerades vid
Flygstabens utbildningsavdelning vid denna tidpunkt. Ett utdrag ur tabellen för RFS-III gör att man reagerar. Varför var dessa silvervingar disponibla vid denna tidpunkt kan man ju undra. Uppenbarligen kom ingen av de vpl ff som inte gick GFU att få några av dessa båda numrerade märken. Märkena kan möjligtvis ha "reserverats" för dessa, men sedan delades de ej ut som tänkt var, utan kom senare att utdelas till RFS-3 (två kända) enligt dessa bådas egna uppgifter som de uppgivit i KOSV:s frågeformulär. Det är en teori, men är självfallet inte alldeles säkert att det var så det gick till.
Enligt de blyertsanteckningar som Erik Boberg har gjort på KOSV:s kopia av fo B33 20/4 1940 ansåg han att Wedholm (av skäl som beskrivs nedan) torde ha tilldelats R8. Vilka skäl var dessa? Sannolikt grundade Boberg sitt antagande på det visserligen mycket ofullständiga, men dock - det enda "facit" som han hade tillgång till - trots att detta var synnerligen fragmenterat och bestod av sammanställda uppgifterna i de "KOSV-frågeformulär" som hade utsänts och kompletterats av de "Silverflygare" ur RFS-I som vid denna tidpunkt fortfarande var i livet: Boberg kunde nu som förste man i RFS-I pricka in Magnusson som hade uppgivit att han tilldelats vinge nr R10. Därefter följde Gernandt med R12 och Bratt med R14. Sedan följer Bryant-Meissner R18, Lundberg R25, Lindström R31 och sista uppgiften i detta ofullständiga pussel blir Johansson som fick sig tilldelad silvervinge med nr R33. Samtliga dessa pusselbitar "faller exakt på rätt plats" och ger oss det mönster efter vilken ordningsföljd silvervingarna föreföll honom ha utdelats; nämligen i den ordning namnen var listade å sagda flygvapenorder! Inget krångel här alltså! För RFS-I utdelades silvervingarna inte förrän sommaren 1940 på respektive flottilj med (kända) serienummer enligt vad ovan anges. Eftersom märkena registrerades (dvs. märkets nummer kopplades till dess innehavare) förstår man att detta helt logiskt måste ha gjorts i n n a n dessa vingar kunde levereras till respektive flottilj för utdelning och det förefaller ju högst rimligt att men gjorde detta i den ordning som namnen fanns upptagna å flygvapenordern. 1) Gösta
Brink "jag minns, eller i varje fall hört mycket talats och
skrivits om, i Östra Sörmlands Flygklubb och som jag fått intrycket av att han var
"en typisk militär" om ni förstår vad jag menar. Talade högt, instruerade
motorflygelever ropandes från marken o.d. Som ett exempel på att karriär inte alltid
är enkelt rak så är här början av hans flygarbana som den beskrivs
i Norrbohm/Skogsbergs bok om F 11: Malmöpågens flygintresse väcktes av de flygplan
som ofta syntes över Skåne i seklets början. Vid 20 års ålder blev han volontär på
Malmen - året var 1927. Han stannade på F 3 i nio år. 1936 tog han tjänstledigt och
blev mekaniker vid Norrköpings flygklubb, vid den tiden en av de mest aktiva i Sverige.
Hans flygintresse var brinnande - vad var mer naturligt än att han tjuvtränade bakom
spaken då han fick tillfälle! Detta resulterade så småningom i ett B-certifikat,
löjtnanterna Hugosson och Leuhusen kom över från Malmen och fungerade som flyglärare.
Men det blev orostider. Åter på Malmen. 1939 fick han ikläda sig uniform igen. Det blev
litet flygning för luftvärnet och kontroll av mörkläggningen, men läget
stabiliserades och han fick rycka ut. För att snart åter inkallas, nu som flyglärare
vid reservflygskolan (RFS) i Eskilstuna. Men den 9 april skickades han tillbaka till F 3.
Där flög löjtnant Berthel in honom på S 6 Fokker. Så blev det dags att sätta upp F
11. Där blev det att hämta B 3 från F 1 och Caproni från Italien. Brink flög sedan
mycket Caproni. Även inhyrda Ju 52 och Fokker VIII, Hampden m.fl. udda uppdrag eller
"sista flygningen på typen". Fj Gösta Brink F11 blev svensk segelflygsmästare 1946 (FLYG nr 15 1946) Många bilder. SFF arkivet. 2) Torsten Scheutz, har jag långt senare, på dennes ålders höst, sett flyga K 8b på Vängsö, kanske kring 1967. Hans hustru stod och väntade på hans nedkomst. Genom sin ålder ingick han inte inte riktigt i klubbgemenskapen, men det var ju litet speciellt att vara så nära en så känd flygboksförfattare. (Lars Sundin). Enligt nekrolog i SvD 2004 avled Torsten Scheutz i Tranås 94 år gammal 2004-03-21. 3) Albert Chronwall, I Åke Halls bok Svenska Vingar 8 - Målflyg, omnämnes Svensk Flygtjänsts pilot Albert "Abbe" Chronwall på sid. 57. 4) Karl-Erik Sandberg. Flygtekniker o flygare. Praktiserade 1936 hos Phillips & Powis (senare Miles Aircraft) i England och tog där sitt certifikat. I England flög han Miles- typerna m.fl. flygplan. Efter återkomsten till Sverige var han trafikflygare i Nordisk Aerotjänst. I FV var han bl.a. flyglärare på tvåmotoriga fpl samt tjänstgjorde vid flygförvaltningen i samband med ombyggnaden av S16. Till ABA kom han 1943 och tjänstgjorde där på instruktionsavdelningen. Undervisade i flygteknik, flygplankännedom m.m. Han hade 1945 loggat 1.200 flygtimmar. (FLYG 1/45) e) FM 4/86: "En udda flygskola" beskriver PB förkortad GFSU på F2 för fem av "de åtta": «...Vid 22:a depådivisionen F2 Hägernäs hade vi under januari-mars 1940 en utbildningskurs för en samling färgstarka flygförare med varierade civil flygerfarenhet. Det var bl.a. "Djungelflygaren" Scheutz, Cronwall (tidigare furir i FV), 5) Gustaf Lönnberg (senare bombflygare i RAF), Nilsson (mekaniker i Norrköpings flygklubb) och 6) Tor Eliasson (direktör för Svensk Flygtjänst)...1935, 5 oktober: Svensk Flygtjänst AB bildas i Stockholm av Tor Eliasson med Tors bror, Georg "Tuppen" Eliasson, som ordförande. Flygplansparken utgjordes av en Avro Avian som var ett enmotorigt biplan. Under 1935 och 1936 tillkom en De Havilland Gipsy Moth och en Sikorsky S-38 från f.d. Flygtrafikbolaget Stockholm-Göteborg. (Utdag ur artikel från Svenska Flygsimulatorklubben) 7)
Bengt Florén
och Sandberg tjänstgjorde på F3 i februari 1940
plus en 8) Lindqvist
som emellertid blev avpolletterad! B.72 Scheutz (f 1909) dat juni 37 [via L-E Ingerloo] Ytterligare ett antal flygutbildade vpl har inkallats till tjänst i FV under beredskapstiden utan att behöva genomgå GFU; Vpl ff fu 9) Bertil Bjällby grundade på uppgifter i boken Svenska Vingar 4 "IN MEMORIAM" av Bo Widfeldt. Här återfinner man uppgifter om bl.a. Bjällby. Han omkom tragiskt samtidigt med vpl ff, Bengt Krook (som genomgått RFS-I). De havererade med en SAAB B-17S, s/n 17175 ur F2 vid Ullnasjön (en liten insjö inte särskilt långt från F2). Det förefaller som att Bjällby vid detta tillfälle var flygförare och Krook flygspanare. Bjällby lär tidigare ha varit flygförare i FV och deltog t.ex.1940 i finska vinterkriget vid F19 och var alltså knappast att betrakta som något "blåbär". I nyligen delgiven information - augusti 2007
- publicerad i SFT 2/07 sid 13 av Gösta Kersmark, bidrar han med kännedom om ytterligare
6 st. personer, nämligen vpl 212-233-21 10) Emanuel Ekman fo 43/40, vpl 328-27-34 11) Per Lovén fo 51/41, vpl 354-44-29 12) C-G von Rosen fo 105/44.
(Beredskapstid). Vpl 660-4-4. 13) Nils Andersson, vpl 906-9-47 14) Bengt Lundell, vpl 8066-9-43 15) Arne Leibing enligt fo 17/1960. |
||||||||||||||||||||||||
 |
