
Den 19 oktober utexaminerades 35
silverflygare från FRS-44 emellertid pryder ännu inga vingar eleveras uniformer. Kursens samtliga elever finns med på bilden.
Ingen uppgift på elevnummer eller
grad/befattning på resp. lärare finns redovisad hos KOSV för denna kurs såvitt bekant
är och har därmed ej fullständigt kunnat redovisas, men självklart uppdateras dessa om
detta bekantgöres!
Övre raden, elever:
Sune Wallman, Hans Påhlman, Gunnar Söderqvist, Lars Larsson (nä Ingesten), Torsten
Karlgren, Elof Johnson, Klas Olof Olsson, Bengt-Erik Holmberg, Gunnar Hermansson, Rune
Malmkvist, Laurell, Bengt Häggström, Bertil Idstedt, Sture Nilsson, Sven Erik Norrman,
Bengt Mogren, Holger Olsson, Per-Arne Pettersson.
Mellersta raden:
Matz Gezelius, Rune Gehrman, Sixten Bratt, Bengt Andersson (nä Alverstrand¹), Eric
Bylund, Svante Arman, Stig Gerdin, Olof Foghammar, Stig Granqvist, Karl Erik Fernberg,
Helmgård, Greger Andersson, Sven Erik Andersson, Sture Björkman, Bo Dahlgren, Lars
Ernfelt, Bengt Bengs.
Nedre raden:
Bland lärarna återfinns ingen flygingenjör hos FRS-44. Tidigare har flygingenjör Hans
Enderlein funnits med som civilperson på de tre kurserna RFS-III t.o.m. FRS-42 och i
uniform på FRS-43 (t.h. om chefen på bilden). På examensfotografierna från FRS-45 och
FRS-46 finns unge flygingenjören Jan-Olov Arman (KTH) med som ersättare. Han avancerade
och fick med tiden både flera och bredare band på ärmarna. Lärarnas namn från
vänster: Furir Rosdahl, vpl ff fu
Ludvig Lindgren fll, vpl ff fu Siwert Westberg fll, vpl ff fu Jan Löf fll, fu Bengtsson,
Thomasson, Olsson, Åkerlind, lt Löwnhielm, kn Thomas Ståhlhandske (chef), fk Rehnvall,
fj Å. Olsson, fj Johansson, sg Wickman, sg Einar Pettersson, vpl ff fu Bertil Pettersson
(Rodell) fll, vpl ff fu Nils Wahlstedt fll, vpl ff fu Sven Morell fll och sist sitter vpl
ff fu Svante Palm fll. (Vpl ff fu
fll är identifierade/uppdaterade i okober 2006.)
 |
Strax före examen varje år var
det brukligt att lärarna bjöd hem sina elever för att prata lite om det kommande
livet på flottilj och att under otvungna former lätta något på de hårda militära
formerna. Bilden är tagen i vpl ff fu Siwert Westbergs hyresrum inne i centrala
Eslöv och som visar Siwert och hans elever dagarna före examen i oktober 1944. Längst
till vänster står Torsten Karlgren som tragiskt omkom i början på sin
GFSU:2 på F 16 Uppsala med J 26 26027 i trakten av Rimbo. Mer om detta längst ned
på denna sida. Nästa man är Gunnar Laurell som var äldst av tre flygande bröder.
Nummer tre är läraren själv furir Siwert "Lappen" Westberg med tre
"pinnar" på ärmarna och med silvervingen ovanför högra bröstfickan.
Över den vänstra bär han luftsridsmärke m/43 följt av pistolskyttemärket även detta
i silvervalör. Nummer fyra, något i bakgrunden, fortsatte inte sin flygvapenkarriär,
men den framför honom som nr fem är Mats Gezelius som kom att bli kapten i KLM. Gezelius
var kuriöst nog även han äldst av tre flygande bröder. Nummer sex är Sven Andersson.
Bollnäspojken som havererade under inflygning på B 5 vid F 17. Eleven längst t.h.
fortsatte inte i flygaryrket. Värt att notera är uniformens höga krage - inga kavajslag
alltså - och med sex knappar och bars ifrån menig upp till och med furirs grad
som synes. |
 |
 |
Foto: via Kenneth Gehrman |
Oljepåfyllning?
av en B 3 Junkers Ju 86K, foto: Gustaf Persson (FRS-45). |
Rune Gehrman
håller propellern på en B 3. Han gjorde GFSU:1 på just B 3 på F 1 och kom att
logga totalt 107 flygtim på typen. Fotografiet togs enligt uppgift sannolikt år
1947 vilket nog stämmer om man är observant på uniformens typsnitt som definitivt inte
är m/30 som de vpl ff fu bar under beredskapstiden med sin höga krage och sex st.
guldknappar i rad. Inte fem! (jmf. med bilden ovan). Gehrman kontrakterades från augusti
1947 såsom stamflygförare, så bilden kan vara tagen som varande sådan här. Det är
alltså tiden innan begreppet fältflygare antogs och
fastställdes vilket inte skedde förrän september 1950. Ur FRS-44
kom, förutom Gehrman, ytterligare två st. vpl ff, att tilldelas Västeråsflottiljen
för GFSU:1, nämligen Foghammar och Häggström.
Här flög dessa in sig på både B 3:an och förmodligen senare även på B 18.
Enligt 1936 års försvarsordning skulle F 1, eller 1:a flygkåren som det då
hette, ombildas till Sveriges första tunga bombflottilj och för detta ändamål
beställdes från Tyskland 40 stycken tvåmotoriga Junkers Ju 86 K. Leveranserna av
flygplanen pågick från december 1936 till september 1938 och B3-tiden sammanföll till
stor del med den förstärkta försvarsberedskapen i Sverige 1939-1945. Flygvapnet var -
särskilt under beredskapstiden - mycket populärt och rekryteringsunderlag saknades inte
och gallringen var hård. B 3 fanns kvar i flygvapentjänst till 1958 då det nyttjades i
transportuppdrag. B 3 epoken innebar något av närmast svindlande prestanda för våra
föga bortskämda flygare. Tidigare hade vi haft företrädesvis ganska små, lätta och
dukklädda flygplan med en motor. Nu fick vi plötsligt ett helmetallflygplan med två
motorer, byggt för ett ton bomblast och tog 1500-1700 liter bränsle, beroende på
version, samt fyra mans besättning. Startvikten på runt åtta ton var närmast
fantastisk vid tiden för krigsutbrottet.
Gehrman förflyttades efter godkänd GFU till F1 under vilken tidsperiod han var
vpl ff och här även inkallades till repövingar under kategori D värnpliktiga
flygförare. Fr.o.m. 1947-08-01 kontrakterades han emellertid som stamflygförare i
kategori E med fortsatt stationering på F 1, men fr.o.m. 1949-05-10 förflyttades han
till F 11 där han kom att flyga in sig på bl.a. S 31 Spifire och S 18A. Tyvärr saknas
rullbladen från GFU för de vpl ff som övergick till "fältflygarkåren", men
tack vare bevarade flygdagböcker vars innehåll avseende Gehrmans flugna flygplanstyper
kan nedanstående fpl-typer redovisas genom vänligt tillmötesgående av Gerhrmans bägge
söner Roger och Kenneth. Deras far Rune Gehrman, slutade officiellt i flygvapnet
1951-11-12.
Under sin aktiva tid som flygare kom han även att flyga civilt för Ostermans Aero
och Nyköpingsflyg AB enl. hans egna uppgifter till KOSV³ vilka han måste ha insänt
någon gång under 1980-talet och här uppger Gehrman, att han var influgen på följande
flygplanstyper: Sk 11, Sk 12, Sk 14, Sk 15, Sk 25, P 1, P 2A , B 3 (107h), B 5, B 18A
(107h), B 18B, S 17BS (85h), S 17BL, S 14, och S 31 Spitfire (100h). Jmf. med utdrag ur
dagböckerna i det grå fältet.
»Uppgifterna nedan är utdrag ur Gehrmans bevarade flygdagböcker, vars innehåll
bekantgjordes i mars 2012 med tiillåtelse för publ. här på "Silvervingar".
Skolflygplan:
Focke Wulf Stieglitz SK12sh, 14A North American Na16 SK 14A PPV V11, Tiger Moth SK11 Gipsy
Major, Klemm 35 SK15 Hirth,
Bucker Bestman Sk25 Hirth.
Övningsplan: Sparman jagaren P1, Gipsy Major.
Krigsflygplan: Junker Ju 86k13 B3D PMy xlx, Junker Ju 86 k13,
B3A Hernet, Junker Ju 86 k13, B3C11 My xxlv, Northrop 8A-1 B5 My xxlv, Saab 17 S 17B5 My
xxlv, Saab 17 S17Bl My xxlv land, Saab 18 B18A (STWC3), Saab 18 B18B DB605, Heinkel 114 S
12 BMW, T2 Heinkel 115 BMW, (Catalina) Canso Tp47 Tw 1830, Dornier Tp 24, Fiesler Fi 156
Storsch S14, Supermarine spitfire mk xix RR Griffon-66 S 31.
Civila flygplan: Auster Cub Gipsy major, Junkers JU34 Tp 2A MY
vl (sjöfpl) samt Republic See Bea (amfibie fpl). Några dagböcker förefallar saknas. |
 |

F11 |
Bilden visar S 31
nr 43 ur Kungl. Södermanlands Flygflottilj F 11 - som Gehrman mycket väl skulle kunna ha
spakat under sin tid i flygvapnet då han flög typen som kontrakterad stamflygförare.
Han loggade 107h flygtid på just denna spaningsversion av Spitfire vars fullständiga
beteckning var Supermarine Spitfire PR Mk XIX. Flygplanet hade en 12-cylindrig
Rolls Royce Griffon motor på 2060Hp (1515kW) som drev en fembladig träpropeller med en
diameter på hela tre meter. Här finns en länk som leder till en intressant och lärorik
stund läsning, där man kan berika sitt vetande om denna tid och flygspaningen som sådan
för den som kanske är intresserad: »Andersson
Aviation History Site« |
|
Vidare bland de utexaminerade vpl ff så kom 7 st. att tilldelas F 2 Hägernäs - egentligen F 2 Kungliga
Roslagens flygflottilj, (senare flygkår) som tidigare var en marinflygflottilj inom
flygvapnet och belägen i Hägernäs ung. vid nuvarande utbyggda Täby
norr om Stockholm. F 2 var den enda av flygvapnets flottiljer som saknade rullbana
eftersom den var en sjöflygflottilj. Från hangarerna rullades planen rakt ut i
Hägernäsviken. En av dessa
"Silverflygare" var Svante Arman. Enligt uppgifter
erhållna från honom själv, kom han bl.a. att flyga S 5 Hansa, utan att
närmare precisera vilken version det kunde röra sig om. Intressant ändå, att få
bekräftat, att dessa gamla maskiner i princip faktiskt var i bruk så länge kriget
varade.
Som framgår av texten under examensfotot
så var GFU avslutad den 19 oktober 44, vilket kanske inte var bästa tiden på året
att påbörja sin GFSU:1 på, med tanke på väder och vindförhållanden som väntade de
nybakade eleverna vid denna tid på året med mörker, blåst, regn och snöglopp som
senare skulle övergå till is och snö. Eleverna voro: Greger Andersson, Svante
Arman, Sture Björkman, Sixten Bratt, Lennart Ehrnfeldt, Bengt Mogren och Gunnar
Söderqvist.
Bilden nedan är emellertid tagen under
pågående reservflygskola 1944 i Eslöv och den observante betraktaren känner igen det
lilla tornet på den hexagonala överbyggnaden på Restaurant Cecil
bakom huvudet på Svante Arman som bl.a flög Hansa på F 2 har berättat, att vid ett
tillfälle då han skulle flyga en Hansa ner till Karlskrona där denna skulle användas
som "korvdragare" d.v.s målbogsering, började plötsligt blå rök från
motorn göra situationen på förarplats ohållbar och som konsekvens blev Arman tvungen
att snarast försöka få ner fpl på terra firma igen och eftersom han befann sig
alldeles i närheten av Järlasjön vid Nacka ungefär, så gick han ner där och lyckades
landa lyckligt utan några incidenter. Hansan var den maskin som ingick som ett slags
skolfpl på F 2 för att lära sig just den tekniken hur man landar på vattnet som ju
ingen av de forna flygeleverna från reservskolan tidigare hade någon som helst
erfarenhet av från flygskolan i Eslöv.
 |
Från vänster sitter Sixten
Bratt, man kan ana flygskyttmärke m/40 över hans högra bröstficka, Sture
Björkman, Bengt Andersson¹). Därefter följer Backlund,
som inte fick fortsätta fram till examensdagen och fick därför inga silvervingar. Sedan
Svante Arman blossande på sin pipa efter en smaklig och närande måltid
kanske. Annars var inte Cecil precis känd för att servera särskilt smakliga måltider,
vilket man bl.a. kan läsa om på annat håll bland dessa olika sidor om
"Silvervingarna".
(Foto: via Svante Arman).
|
 |
Sk 12:or på rad. Längst
ned t.h. skymtar en av hangarerna |
 |
Svante
Arman fick flyga in sig på Hansan när han kom till F 2 och därefter på S 17BS. Lennart
Anderssons bok "Svenskt Militärflyg" (s.291) anger, att det fanns tre st Hansor
"vid liv" i ungefär ett år fram i tiden efter deras ankomst till F 2. D.v.s
nästan fram ända till slutet av 1945 med m/44-märkning; nämligen Hansorna nr 2-52,
57 och 58 om jag tolkar tabellerna korrekt, samt
ytterligare ett antal Hansor som gick till kassation mot slutet av 1944. Några fanns kvar
ytterligare en tid in på 1945 och troligtvis hörde nr 71 på färgbilden ovan
förmodligen till dessa. Tyvärr finns det inget exemplar av Hansan bevarad till
eftervärlden. |
 |
 |
Arado Ar 95
användes 1945-1946 av Nordisk Aerotjänst för målflygning från Stumholmen. Här efter
en mindre olycka utanför Hangar 2. I bakgrunden syns Hangar 4 med öppen port och
tunnebodsmagasinet skymtar längst ut till höger i bild. Aradon är som synes civil och
bär registreringen SE-AOD. (Foto: via Benny Karlsson SFF 2/1991 s. 50). |
 |
 |
Flygfoto över F 2K
detachement i Karlskrona är sannolikt taget på våren/försommaren 1945. Vid den högra
rampen ser man en Saab S 17BS. I nedre vänstra hörnet i bild ligger det travar av vad
som förefaller att vara bensinfat. S 17 hade rejäla bränsletankar i det ombyggda
utrymmet som i B-versionen hyste bomber och fulltankad kunde spaningsversionen hålla sig
i luften cirka fem timmar! Spaningsuppdag utgick från Stumholmen med svep över södra
Östersjön och man "höll ett öga" även på aktiviteterna runt Bornholm fram
till krigets slut 9 maj 1945. Flyghangar 3 (skylten) uppfördes 1926 och som var samma år
som Flygvapnet bildades Den stora båghangaren är nr 4 och stod klar från 1929 och är
den sista bevarade trähangaren i landet, dessutom i mycket gott skick och ingår i FN:s
"Världsarv". På den grå sexkantiga skylten står att läsa:
"Kulturhistoriskt Minnesmärke". Blickar man över hangartaken
mot andra sidan vattnet så ser man Kungsbron med bastionen Aurora samt
landshövdingens residens. Vid Kungsbrokajen låg alltid tiohuggarna förtöjda plus ett
antal andra rodd- och segelbåtar och en och annan blekingseka. Södra fyren står på
Stumholmen och byggnaden hitom fyren är det gamla tunnebodsmagasinet från 1718 som nu
för tiden hyser Kustbevakningen - "Swedish Coast Guard" - efter att den
K-märkta byggnaden rustats upp exteriört och även moderniserats interiört efter att
militären hade lämnat Stumholmen för gott i slutet på 1970-talet. Tack till Bengt
Andersson i Listerby för rättelse om dessa historiska flyghangarer.
Som kuriosa kan nämnas, att Charles Lindbergh, som blev världsberömd över en natt med
"Spirit of St. Louis", genom att 1927 bli den förste att flyga över Atlanten
non-stop, besökte bl.a. Karlskrona år 1933. Hit anlände han med sin hustru Anne (som
var navigatör) i sin pontonförsedda Locheed Sirius-8 med det exotiska namnet
"Tingmissartoq" och som sedan gömdes undan i just flyghangar nr 4 för att
minska på den stora uppmärksamheten från allmänheten. Lindbergh med maka stannade
under några dagar som gäster hos amiralen Lindstöm, som hade sin tjänstebostad i
Kungshuset vid Landbrogatan mitt inne i centrala Karlskrona.
 |
F 2 Karlskrona. 4:e div. Tre av
reservflygarna med furirs grad på Stumholmen fotograferade strax före krigsslutet i maj
1945: Fr.v står först Svante Arman följd av Gunnar Söderqvist
och Greger Andersson. (Foto via Svante Arman). |
|

SAAB S 17 BS Fvnr 17169 F 2 - 69 |
 |
Den 8 maj 1945
befann sig vpl ff Gunnar Söderqvist med spanaren marinlöjtnanten i reserven, Göran
Drake af Hagelsrum, under ett spaningsuppdrag vid Bornholm då ett tyskt jaktplan,
troligen en FW 190 plötsligt dyker upp och går till upprepade attacker mot deras Saab S
17 BS (nr 69). Den tyska piloten anfaller ungefär sju-åtta gånger utan att han lyckades
få in några träffar. Tack vare flygskicklighet och ett bra flygplan kunde Söderqvist
hela tiden kurva undan för Focke Wulfens attacker och besättningen kunde efter att
tysken upphört med attackerna oskadda återvända till basen i Karlskrona. Söderqvists
flygdagbok är mycket kortfattad för detta datum och anger; "Övervakning, flygtid 4
tim. fpl 69". Krigsdagboken för 4:e divisionen F 2 på Krigsarkivet
är nästan lika kortfattad och noteringen "Kl 15:25 - från fpl 69 - Jag anfalles av
tyskt jaktfpl." är enda tecknet att något allvarligt höll på att hända.
Uppdraget under denna incident bestod i att övervaka sjötrafiken, dels krigsfartyg och
dels flyktingbåtar. Det gick rykten om att ryssarna tänkte besätta Bornholm som hade
beskjutits från den sovjetiska kryssaren Kirov. Flygplan med nr 86 - en annan S 17 ur F
2K - hade startat 09:30 och flög nästan hela tiden i dis och dimma. Först kl 12:20
kom rapport att Kirov hade upptäckts. Då hade avlösningen med Gunnar Söderqvist
redan startat. |
Som en del av
Danmark hade den danska ön Bornholm ockuperats av Nazityskland den 9 april 1940 och ön
kom att fungera närmast som en slags utkikspunkt för tyskarna under hela kriget.
Öns centrala position i Östersjön gjorde den till ett "naturligt fort"
mellan Tyskland och Sverige, vilket effektivt kunde hålla ubåtar och krigsfartyg borta
från tyskockuperade vatten. Flera befästningsverk längs med kusten byggdes av tyskarna
under kriget och kustartilleriet hade mycket lång räckvidd. Det fanns långt gångna planer av en svensk invasion av
Bornholm, men är något som många svenskar fortfarande inte känner till.
Femtio år efter krigsslutet d.v.s. 1995 släpptes sekretessen och den märkliga
historien. En sökning på webben ger inte mycket - för att uttrycka sig försiktigt, men
det har nu nästan passerat 20 år sedan detta var en nyhet.
»I slutskedet av kriget var Bornholm fortfarande ockuperat efter det att övriga
Danmark befriats av allierade trupper. Den tyska krigsmakten höll sig kvar in i det sista
för att säkra en flyktväg för civila från östfronten. De baltiska soldater som
flydde till Sverige men senare utlämnades till Sovjetunionen av den svenska regeringen (baltutlämningen)
hade till stor del kommit via denna flyktväg. Vid krigets slut nekade den tyske
kommendanten att kapitulera till Sovjetunionen, eftersom han visste att de allierade hade
kommit överens om att det var Storbritannien som skulle befria Danmark. Sovjetunionen
bombade därför ön den 7 och 8 maj 1945. Den tyska ockupationen upphörde inte förrän
Sovjetunionen bombat städerna Rønne och Nexø och sovjetiska trupper landstigit.
Sovjetunionen försökte också bli kvar på Bornholm, men tvingades lämna den danska ön
och på Bornholm stod inte befrielsedagen den 5 maj som man gör i
resten av Danmark.« (Källa:Wikipedia - minus felaktig datumangivelse).
 |
Den 22 mars 1946 - efter en
ockupation av 11 månader - lämnar de sovjetiska trupperna Bornholm³ |
Från Bengt Alverstrand har erhållits fotografier inkl.
namn på bl.a. de vpl "Silvervingar" ur FRS-44 som efter avslutad GFU i Eslöv i
oktober 1944 kom att flyga det svenskkonstruerade jaktflygplanet J 22 på F 13
Norrköping. Fem av dessa kom senare att förflyttas till GFSU:2 på J 26 Mustang på F16,
efter att den nya North American P-51D Mustang (J 26 i FV) hade anlänt till
Uppsalaflottiljen efter att Mustangerna hade flugits från England till Bromma av
amerikanska piloter i mitten av april månad 1945 - mitt under ett
fortfarande pågående världskrig!
 |
Framför FFVS² J
22 står alla tio vpl ff vicekorpraler (fr.o.m 1/11 1944), ur RFS-44 vilka kom att
placeras på F 13 enl. fo B 143 21/10 1944. Övre raden: Sture Nilsson, Thorsten
Karlgren, Klas Olsson, Bengt Bengs, Erik Bylund, Gunnar Hermansson. Knästående:
Mats Gezelius, Sune Wallman, Bengt Andersson (Alverstrand)¹ samt Stig Gerdin. I samband med landning på F13-fältet med 22198 blå David som flögs av
Gradin den 24 september 1945, gjorde fpl plötsligt en markerad dykning och tog hårt mark
med propeller och vänster hjul, varvid fpl ground-loopar och glider sedan i ryggläge
cirka 20 meter. Härvid slås kapoteringsskyddet sönder varpå förarstolen lossnar och
krp Gerdin tragiskt omkommer.

Den första J22:an hade anlänt redan på hösten 1944 och
den kull om 10 st. vpl ff ur Reservflygskola-44 i Eslöv anländer under november månad
1944. Först ett år senare var alla tre divisionerna levererade och flottiljen fullt
operationsduglig. På bilden ovan är de två första fulltaliga div. uppställda på
våren 1945. Fältet är som synes fortfarande utan någon form av banor. (Bildkälla:
"Bråvallavingar" - Bråvalla flygflottilj, F13 Norrköping, utg. 1993 s.15).
Av dessa totalt 10 st. vpl ff som placerades på F13
Norrköping efter godkänd GFU med GFSU:1 på FFVS J22 kom sedan 5 st. att omplaceras till
Upplands flygflottilj F16, Uppsala den 2 maj 1945. Dessa fem placerades på andra
(blå) divisonen där kn Thomas "Plåtis" Ståhlhandske var divC. Resterande vpl
ff stannade kvar på F13 med fortsatt utbildning på J 22:an.
Flygstyrkan på F16/2 div bestod av div adj lt Bengt
Forsell, fem kadetter (kd) samt en stamfurir (fu). Våra SV fick i all
hast kvittera ut det allra nödvändigaste som fallskärm, flytväst, talgarnityr och
flygoverall. Inte ens flyghuva hanns med, utan de fick sätta hörlurar över båtmössan
som ett provisorium. Sittfallskärmen byttes senare mot en ryggskärm och som på
alla vis var mycket bekvämare att handskas med.
- Vi fick även var sin förarinstruktion som noggrannt
skulle studeras, drar sig Alverstrandtill minnes. Kapten Ståhlhandske
ville att vi skulle flyga redan den 2 maj och fick därför under förmiddagen en noggrann
genomgång i förarsits av reglage och instrumentering m.m. Vi fick
naturligtvis också reda på vilka farter och och motorvärden som skulle hållas i de
olika flygmomenten som t.ex. vid start, stigning och uppförandet i landningsvarvet, med
betoning på planéfart före landning. Utflytning före sättning och trepunktslandning
förordades. När vi var var färdiga med med allt detta och skulle köra ut, hade
molnbasen sjunkit till 200 m vilket var alldeles för lågt i tak för oss!
- Påföljande dag som var den 3:e maj, fick vi så äntligen vårt inflygningspass
och ordern var att stiga till 3000 m och känna på flygplanet vid normala och låga
farter och sedan hem och landa efter 30 minuter!
- Vi var efter denna första flygning angenämt överraskade. Mustangen motsvarade
alla våra förväntningar. Det var visserligen tyngre än vi var vana vid, men i övrigt
bekvämare och betydligt lättare att landa än J 22:an! Vi såg därför med glädje fram
emot de kommande flygövningarna. Ett ytterligare plus när det gällde detta fpl var att
det var utrustat med UK-radio (VHF) med 4 olika frekvenser. För övrigt - vad jag vet -
den första VHF-flygradion i Flygvapnet. Det dock ett tag innan alla flygtrafikledningar
blev utrustade med motsvarande radio.
- När vi var väl influgna på flygplanstypen följde luftstridsövningarna slag i
slag och på eftersommaren blev det dessutom mer och mer träning för kommande
uppvisningar.
Mustangen hade blivit mycket populär och skulle därför visas upp. Vi tränade
mycket looping i rote- grupp- och divisionsformering och hade en del uppvisningar på
olika delar i landet. En av dessa utfördes den 28 augusti 1945 på Barnens
Dag i Stockholm och det blev en mycket minnesvärd upplevelse. Under ledning av kn
Stålhandske gjorde vi tillsammans med en av de andra divisionerna en uppvisning över
Djurgårdsbrunnsviken med hela 16 st. mustanger (fyra s.k. grupper) fast på linje -
dvs i bredd och med 10 till 15 meter mellan vingspetsarna utförde vi två loopingar i
följd ned till cirka 150-200 meters höjd! |

F 16 och J 26 Mustang: Längst bak på vingen sitter kd Lennart du Rietz*).
Stående fr.v. kd Rahm, kd Isaksson, kd Boheman, vpl krp ff Erik Bylund,
fu Dahlström, vpl krp ff Bengt Bengs. Knästående: vpl krp ff
Bengt Andersson¹, samt vpl
krp ff Matz Gezelius. På fotografiet finns endast fyra av ursprungligen totalt
fem st. vpl ff ur FRS-44 vilka senare kom att tilldelas 2/div F 16 för GFSU:2 på J 26
Mustang. Vpl ff Thorsten Karlgren befinner sig inte längre i livet när denna bild
togs, då han tragiskt omkom i blå David (b-D) 26027 den 28 maj 1945. Haverikommissionens
uppfattning var att orsaken sannolikt berodde på syrebrist. Fpl bröts sönder i luften
under okontrollerad dykning i hög fart från 7000 m höjd i trakterna av Rimbo sydost om
Uppsala. |
 |
b-D,
26027. Fpl var vid ankomst till Bromma den 14 april 1945 i princip helt nytt med en
gångtid på 18 tim. Vid avskrivning efter haveriet hade fpl uppnått en total gångtid av
endast 41 timmar med 23 tim i Flygvapnet. |

F 16
|
__________________
*) fk duRietz kolliderade senare i 26029 med fk Bengtsson i 26022
1946-06-18 över F7 skjutplats Oreudd vid Vänern varvid bägge ff omkom och som vpl ff
Evert Andersson FRS-45 har beskrivit.
¹
namnändring - till Alverstrand hösten 1945.
² FFVS
står för Flygförvaltningens verkstad i Stockholm och som bildades år 1941.
³ Nationaal Archief, Den Haag.
Nationella
fotoarkivet i Haag: (ANEFO). Free access.
Övriga källor:
Kontakt-91 S31. Kontaktgruppen.
Ikaros - Flygvapenmusei årsbok 2000.
Fältflygare - från dröm till verklighet, Göran Jacobsson 2009, s.217.
Webmasters anm: Tack går till Svante Arman
& Bengt Alverstrand samt bröderna Roger och Kenneth Gehrman som med stort
tillmötesgående bidragit med ovärderligt flyghistoriskt material och kunskap om de
Silverflygare ur FRS 1944 som ovan har presenterats i form av fotografier, kompletterat
med det historiska skeendet efter GFU-examen av allmänt intresse, som sannolikt eljest
inte har kunnat redovisas här men som nu kastar nytt ljus över denna tid. De har därmed
berikat denna sida med minnesbilder från en epok i vårt land som präglades av
personliga uppoffringar som i många fall även kom att sluta i tragedi. |
|