SILVERVINGAR FRS 1944

Den 19 oktober utexaminerades 35 silverflygare från FRS-44 emellertid pryder ännu inga vingar eleveras uniformer. Kursens samtliga elever finns med på bilden.

Ingen uppgift på elevnummer eller grad/befattning på resp. lärare finns redovisad hos KOSV för denna kurs såvitt bekant är och har därmed ej fullständigt kunnat redovisas, men självklart uppdateras dessa om detta bekantgöres!

Övre raden, elever:
Sune Wallman, Hans Påhlman, Gunnar Söderqvist, Lars Larsson (nä Ingesten), Torsten Karlgren, Elof Johnson, Klas Olof Olsson, Bengt-Erik Holmberg, Gunnar Hermansson, Rune Malmkvist, Laurell, Bengt Häggström, Bertil Idstedt, Sture Nilsson, Sven Erik Norrman, Bengt Mogren, Holger Olsson, Per-Arne Pettersson.

Mellersta raden:
Matz Gezelius, Rune Gehrman, Sixten Bratt, Bengt Andersson (nä Alverstrand¹), Eric Bylund, Svante Arman, Stig Gerdin, Olof Foghammar, Stig Granqvist, Karl Erik Fernberg, Helmgård, Greger Andersson, Sven Erik Andersson, Sture Björkman, Bo Dahlgren, Lars Ernfelt, Bengt Bengs.

Nedre raden:
Bland lärarna återfinns ingen flygingenjör hos FRS-44. Tidigare har flygingenjör Hans Enderlein funnits med som civilperson på de tre kurserna RFS-III t.o.m. FRS-42 och i uniform på FRS-43 (t.h. om chefen på bilden). På examensfotografierna från FRS-45 och FRS-46 finns unge flygingenjören Jan-Olov Arman (KTH) med som ersättare. Han avancerade och fick med tiden både flera och bredare band på ärmarna. Lärarnas namn från vänster: Furir Rosdahl, vpl ff fu Ludvig Lindgren fll, vpl ff fu Siwert Westberg fll, vpl ff fu Jan Löf fll, fu Bengtsson, Thomasson, Olsson, Åkerlind, lt Löwnhielm, kn Thomas Ståhlhandske (chef), fk Rehnvall, fj Å. Olsson, fj Johansson, sg Wickman, sg Einar Pettersson, vpl ff fu Bertil Pettersson (Rodell) fll, vpl ff fu Nils Wahlstedt fll, vpl ff fu Sven Morell fll och sist sitter vpl ff fu Svante Palm fll. (Vpl ff fu fll är identifierade/uppdaterade i okober 2006.)

Vidare bland de utexaminerade vpl ff så kom 7 st. att tilldelas F 2 Hägernäs - egentligen F 2 Kungliga Roslagens flygflottilj, (senare flygkår) som tidigare var en marinflygflottilj inom flygvapnet och belägen i Hägernäs ung. vid nuvarande utbyggda Täby norr om Stockholm. F 2 var den enda av flygvapnets flottiljer som saknade rullbana eftersom den var en sjöflygflottilj. Från hangarerna rullades planen rakt ut i Hägernäsviken. En av dessa "Silverflygare" var Svante Arman. Enligt uppgifter erhållna från honom själv, kom han bl.a. att flyga S 5 Hansa, utan att närmare precisera vilken version det kunde röra sig om. Intressant ändå, att få bekräftat, att dessa gamla maskiner i princip faktiskt var i bruk så länge kriget varade.

Som framgår av texten under examensfotot så var GFU avslutad den 19 oktober 44, vilket kanske inte var bästa tiden på året att påbörja sin GFSU:1 på, med tanke på väder och vindförhållanden som väntade de nybakade eleverna vid denna tid på året med mörker, blåst, regn och snöglopp som senare skulle övergå till is och snö. Eleverna voro: Greger Andersson, Svante Arman, Sture Björkman, Sixten Bratt, Lennart Ehrnfeldt, Bengt Mogren och Gunnar Söderqvist.

Bilden nedan är emellertid tagen under pågående reservflygskola 1944 i Eslöv och den observante betraktaren känner igen det lilla tornet på den hexagonala överbyggnaden på Restaurant Cecil bakom huvudet på Svante Arman som bl.a flög Hansa på F 2 har berättat, att vid ett tillfälle då han skulle flyga en Hansa ner till Karlskrona där denna skulle användas som "korvdragare" d.v.s målbogsering, började plötsligt blå rök från motorn göra situationen på förarplats ohållbar och som konsekvens blev Arman tvungen att snarast försöka få ner fpl på terra firma igen och eftersom han befann sig alldeles i närheten av Järlasjön vid Nacka ungefär, så gick han ner där och lyckades landa lyckligt utan några incidenter. Hansan var den maskin som ingick som ett slags skolfpl på F 2 för att lära sig just den tekniken hur man landar på vattnet som ju ingen av de forna flygeleverna från reservskolan tidigare hade någon som helst erfarenhet av från flygskolan i Eslöv.

Svante Arman fick flyga in sig på Hansan när han kom till F 2 och därefter på S 17BS. Lennart Anderssons bok "Svenskt Militärflyg" (s.291) anger, att det fanns tre st Hansor "vid liv" i ungefär ett år fram i tiden efter deras ankomst till F 2. D.v.s nästan fram ända till slutet av 1945 med m/44-märkning; nämligen Hansorna nr 2-52, 57 och 58 om jag tolkar tabellerna korrekt, samt ytterligare ett antal Hansor som gick till kassation mot slutet av 1944. Några fanns kvar ytterligare en tid in på 1945 och troligtvis hörde nr 71 på färgbilden ovan förmodligen till dessa. Tyvärr finns det inget exemplar av Hansan bevarad till eftervärlden.

Arado Ar 95 användes 1945-1946 av Nordisk Aerotjänst för målflygning från Stumholmen. Här efter en mindre olycka utanför Hangar 2. I bakgrunden syns Hangar 4 med öppen port och tunnebodsmagasinet skymtar längst ut till höger i bild. Aradon är som synes civil och bär registreringen SE-AOD. (Foto: via Benny Karlsson SFF 2/1991 s. 50).

F 2K Karlskrona flygstation stumholmen1945

stumholmen-hangar3skylt-k-maerkt.jpg (95187 bytes)

Flygfoto över F 2K detachement i Karlskrona är sannolikt taget på våren/försommaren 1945. Vid den högra rampen ser man en Saab S 17BS. I nedre vänstra hörnet i bild ligger det travar av vad som förefaller att vara bensinfat. S 17 hade rejäla bränsletankar i det ombyggda utrymmet som i B-versionen hyste bomber och fulltankad kunde spaningsversionen hålla sig i luften cirka fem timmar! Spaningsuppdag utgick från Stumholmen med svep över södra Östersjön och man "höll ett öga" även på aktiviteterna runt Bornholm fram till krigets slut 9 maj 1945. Flyghangar 3 (skylten) uppfördes 1926 och som var samma år som Flygvapnet bildades Den stora båghangaren är nr 4 och stod klar från 1929 och är den sista bevarade trähangaren i landet, dessutom i mycket gott skick och ingår i FN:s "Världsarv". På den grå sexkantiga skylten står att läsa: "Kulturhistoriskt Minnesmärke". Blickar man över hangartaken mot andra sidan vattnet så ser man Kungsbron med bastionen Aurora samt landshövdingens residens. Vid Kungsbrokajen låg alltid tiohuggarna förtöjda plus ett antal andra rodd- och segelbåtar och en och annan blekingseka. Södra fyren står på Stumholmen och byggnaden hitom fyren är det gamla tunnebodsmagasinet från 1718 som nu för tiden hyser Kustbevakningen - "Swedish Coast Guard" - efter att den K-märkta byggnaden rustats upp exteriört och även moderniserats interiört efter att militären hade lämnat Stumholmen för gott i slutet på 1970-talet. Tack till Bengt Andersson i Listerby för rättelse om dessa historiska flyghangarer.

Som kuriosa kan nämnas, att Charles Lindbergh, som blev världsberömd över en natt med "Spirit of St. Louis", genom att 1927 bli den förste att flyga över Atlanten non-stop, besökte bl.a. Karlskrona år 1933. Hit anlände han med sin hustru Anne (som var navigatör) i sin pontonförsedda Locheed Sirius-8 med det exotiska namnet "Tingmissartoq" och som sedan gömdes undan i just flyghangar nr 4 för att minska på den stora uppmärksamheten från allmänheten. Lindbergh med maka stannade under några dagar som gäster hos amiralen Lindstöm, som hade sin tjänstebostad i Kungshuset vid Landbrogatan mitt inne i centrala Karlskrona.

F 2 Karlskrona. 4:e div. Tre av reservflygarna med furirs grad på Stumholmen fotograferade strax före krigsslutet i maj 1945: Fr.v står först Svante Arman följd av Gunnar Söderqvist och Greger Andersson. (Foto via Svante Arman).

SAAB S 17 BS Fvnr 17169 F 2 - 69

F2K-S17BS-69-vplff_soderqvist-frs44.jpg (64133 bytes)

Den 8 maj 1945 befann sig vpl ff Gunnar Söderqvist med spanaren marinlöjtnanten i reserven, Göran Drake af Hagelsrum, under ett spaningsuppdrag vid Bornholm då ett tyskt jaktplan, troligen en FW 190 plötsligt dyker upp och går till upprepade attacker mot deras Saab S 17 BS (nr 69). Den tyska piloten anfaller ungefär sju-åtta gånger utan att han lyckades få in några träffar. Tack vare flygskicklighet och ett bra flygplan kunde Söderqvist hela tiden kurva undan för Focke Wulfens attacker och besättningen kunde efter att tysken upphört med attackerna oskadda återvända till basen i Karlskrona. Söderqvists flygdagbok är mycket kortfattad för detta datum och anger; "Övervakning, flygtid 4 tim. fpl 69". Krigsdagboken för 4:e divisionen F 2 på Krigsarkivet är nästan lika kortfattad och noteringen "Kl 15:25 - från fpl 69 - Jag anfalles av tyskt jaktfpl." är enda tecknet att något allvarligt höll på att hända. Uppdraget under denna incident bestod i att övervaka sjötrafiken, dels krigsfartyg och dels flyktingbåtar. Det gick rykten om att ryssarna tänkte besätta Bornholm som hade beskjutits från den sovjetiska kryssaren Kirov. Flygplan med nr 86 - en annan S 17 ur F 2K - hade startat 09:30 och flög nästan hela tiden i dis och dimma. Först kl 12:20 kom rapport att Kirov hade upptäckts. Då hade avlösningen med Gunnar Söderqvist redan startat.

Som en del av Danmark hade den danska ön Bornholm ockuperats av Nazityskland den 9 april 1940 och ön kom att fungera närmast som en slags utkikspunkt för tyskarna under hela kriget. Öns centrala position i Östersjön gjorde den till ett "naturligt fort" mellan Tyskland och Sverige, vilket effektivt kunde hålla ubåtar och krigsfartyg borta från tyskockuperade vatten. Flera befästningsverk längs med kusten byggdes av tyskarna under kriget och kustartilleriet hade mycket lång räckvidd.

Det fanns långt gångna planer av en svensk invasion av Bornholm, men är något som många svenskar fortfarande inte känner till. Femtio år efter krigsslutet d.v.s. 1995 släpptes sekretessen och den märkliga historien. En sökning på webben ger inte mycket - för att uttrycka sig försiktigt, men det har nu nästan passerat 20 år sedan detta var en nyhet.

»I slutskedet av kriget var Bornholm fortfarande ockuperat efter det att övriga Danmark befriats av allierade trupper. Den tyska krigsmakten höll sig kvar in i det sista för att säkra en flyktväg för civila från östfronten. De baltiska soldater som flydde till Sverige men senare utlämnades till Sovjetunionen av den svenska regeringen (baltutlämningen) hade till stor del kommit via denna flyktväg. Vid krigets slut nekade den tyske kommendanten att kapitulera till Sovjetunionen, eftersom han visste att de allierade hade kommit överens om att det var Storbritannien som skulle befria Danmark. Sovjetunionen bombade därför ön den 7 och 8 maj 1945. Den tyska ockupationen upphörde inte förrän Sovjetunionen bombat städerna Rønne och Nexø och sovjetiska trupper landstigit. Sovjetunionen försökte också bli kvar på Bornholm, men tvingades lämna den danska ön och på Bornholm stod inte befrielsedagen den 5 maj som man gör i resten av Danmark.« (Källa:Wikipedia - minus felaktig datumangivelse).

Den 22 mars 1946 - efter en ockupation av 11 månader - lämnar de sovjetiska trupperna Bornholm³

Från Bengt Alverstrand har erhållits fotografier inkl. namn på bl.a. de vpl "Silvervingar" ur FRS-44 som efter avslutad GFU i Eslöv i oktober 1944 kom att flyga det svenskkonstruerade jaktflygplanet J 22 på F 13 Norrköping. Fem av dessa kom senare att förflyttas till GFSU:2 på J 26 Mustang på F16, efter att den nya North American P-51D Mustang (J 26 i FV) hade anlänt till Uppsalaflottiljen efter att Mustangerna hade flugits från England till Bromma av amerikanska piloter i mitten av april månad 1945 - mitt under ett fortfarande pågående världskrig!

Framför FFVS² J 22 står alla tio vpl ff vicekorpraler (fr.o.m 1/11 1944), ur RFS-44 vilka kom att placeras på F 13 enl. fo B 143 21/10 1944. Övre raden: Sture Nilsson, Thorsten Karlgren, Klas Olsson, Bengt Bengs, Erik Bylund, Gunnar Hermansson. Knästående: Mats Gezelius, Sune Wallman, Bengt Andersson (Alverstrand)¹ samt Stig Gerdin.

I samband med landning på F13-fältet med 22198 blå David som flögs av Gradin den 24 september 1945, gjorde fpl plötsligt en markerad dykning och tog hårt mark med propeller och vänster hjul, varvid fpl ground-loopar och glider sedan i ryggläge cirka 20 meter. Härvid slås kapoteringsskyddet sönder varpå förarstolen lossnar och krp Gerdin tragiskt omkommer.

Den första J22:an hade anlänt redan på hösten 1944 och den kull om 10 st. vpl ff ur Reservflygskola-44 i Eslöv anländer under november månad 1944. Först ett år senare var alla tre divisionerna levererade och flottiljen fullt operationsduglig. På bilden ovan är de två första fulltaliga div. uppställda på våren 1945. Fältet är som synes fortfarande utan någon form av banor. (Bildkälla: "Bråvallavingar" - Bråvalla flygflottilj, F13 Norrköping, utg. 1993 s.15).

Av dessa totalt 10 st. vpl ff som placerades på F13 Norrköping efter godkänd GFU med GFSU:1 på FFVS J22 kom sedan 5 st. att omplaceras till Upplands flygflottilj F16, Uppsala den 2 maj 1945. Dessa fem placerades på andra (blå) divisonen där kn Thomas "Plåtis" Ståhlhandske var divC. Resterande vpl ff stannade kvar på F13 med fortsatt utbildning på J 22:an.

Flygstyrkan på F16/2 div bestod av div adj lt Bengt Forsell, fem kadetter (kd) samt en stamfurir (fu). Våra SV fick i all hast kvittera ut det allra nödvändigaste som fallskärm, flytväst, talgarnityr och flygoverall. Inte ens flyghuva hanns med, utan de fick sätta hörlurar över båtmössan som ett provisorium. Sittfallskärmen byttes senare mot en ryggskärm och som på alla vis var mycket bekvämare att handskas med.

- Vi fick även var sin förarinstruktion som noggrannt skulle studeras, drar sig Alverstrandtill minnes. Kapten Ståhlhandske ville att vi skulle flyga redan den 2 maj och fick därför under förmiddagen en noggrann genomgång i förarsits av reglage och instrumentering m.m. Vi fick naturligtvis också reda på vilka farter och och motorvärden som skulle hållas i de olika flygmomenten som t.ex. vid start, stigning och uppförandet i landningsvarvet, med betoning på planéfart före landning. Utflytning före sättning och trepunktslandning förordades. När vi var var färdiga med med allt detta och skulle köra ut, hade molnbasen sjunkit till 200 m vilket var alldeles för lågt i tak för oss!

- Påföljande dag som var den 3:e maj, fick vi så äntligen vårt inflygningspass och ordern var att stiga till 3000 m och känna på flygplanet vid normala och låga farter och sedan hem och landa efter 30 minuter!

- Vi var efter denna första flygning angenämt överraskade. Mustangen motsvarade alla våra förväntningar. Det var visserligen tyngre än vi var vana vid, men i övrigt bekvämare och betydligt lättare att landa än J 22:an! Vi såg därför med glädje fram emot de kommande flygövningarna. Ett ytterligare plus när det gällde detta fpl var att det var utrustat med UK-radio (VHF) med 4 olika frekvenser. För övrigt - vad jag vet - den första VHF-flygradion i Flygvapnet. Det dock ett tag innan alla flygtrafikledningar blev utrustade med motsvarande radio.

- När vi var väl influgna på flygplanstypen följde luftstridsövningarna slag i slag och på eftersommaren blev det dessutom mer och mer träning för kommande uppvisningar.
Mustangen hade blivit mycket populär och skulle därför visas upp. Vi tränade mycket looping i rote- grupp- och divisionsformering och hade en del uppvisningar på olika delar i landet. En av dessa utfördes den 28 augusti 1945 på Barnens Dag i Stockholm och det blev en mycket minnesvärd upplevelse. Under ledning av kn Stålhandske gjorde vi tillsammans med en av de andra divisionerna en uppvisning över Djurgårdsbrunnsviken med hela 16 st. mustanger (fyra s.k. grupper) fast på linje - dvs i bredd och med 10 till 15 meter mellan vingspetsarna utförde vi två loopingar i följd ned till cirka 150-200 meters höjd!

F16_FRS-44_4st-vpl-ff.jpg (100812 bytes)

F 16 och J 26 Mustang: Längst bak på vingen sitter kd Lennart du Rietz*).
Stående fr.v. kd Rahm, kd Isaksson, kd Boheman, vpl krp ff Erik Bylund, fu Dahlström, vpl krp ff Bengt Bengs. Knästående: vpl krp ff Bengt Andersson¹, samt vpl krp ff Matz Gezelius. På fotografiet finns endast fyra av ursprungligen totalt fem st. vpl ff ur FRS-44 vilka senare kom att tilldelas 2/div F 16 för GFSU:2 på J 26 Mustang. Vpl ff Thorsten Karlgren befinner sig inte längre i livet när denna bild togs, då han tragiskt omkom i blå David (b-D) 26027 den 28 maj 1945. Haverikommissionens uppfattning var att orsaken sannolikt berodde på syrebrist. Fpl bröts sönder i luften under okontrollerad dykning i hög fart från 7000 m höjd i trakterna av Rimbo sydost om Uppsala.

b-D, 26027. Fpl var vid ankomst till Bromma den 14 april 1945 i princip helt nytt med en gångtid på 18 tim. Vid avskrivning efter haveriet hade fpl uppnått en total gångtid av endast 41 timmar med 23 tim i Flygvapnet.

F 16:s symbol "Wasakärven" eller "Vasen".
F 16

__________________
*) fk duRietz kolliderade senare i 26029 med fk Bengtsson i 26022 1946-06-18 över F7 skjutplats Oreudd vid Vänern varvid bägge ff omkom och som vpl ff Evert Andersson FRS-45 har beskrivit.
¹ namnändring - till Alverstrand hösten 1945.
² FFVS står för Flygförvaltningens verkstad i Stockholm och som bildades år 1941.
³ Nationaal Archief, Den Haag. Nationella fotoarkivet i Haag: (ANEFO). Free access.
Övriga källor:
Kontakt-91 S31. Kontaktgruppen.
Ikaros - Flygvapenmusei årsbok 2000.
Fältflygare - från dröm till verklighet, Göran Jacobsson 2009, s.217.

Webmasters anm: Tack går till Svante Arman & Bengt Alverstrand samt bröderna Roger och Kenneth Gehrman som med stort tillmötesgående bidragit med ovärderligt flyghistoriskt material och kunskap om de Silverflygare ur FRS 1944 som ovan har presenterats i form av fotografier, kompletterat med det historiska skeendet efter GFU-examen av allmänt intresse, som sannolikt eljest inte har kunnat redovisas här men som nu kastar nytt ljus över denna tid. De har därmed berikat denna sida med minnesbilder från en epok i vårt land som präglades av personliga uppoffringar som i många fall även kom att sluta i tragedi.