UTBILDNINGSTECKEN

Personal som genomgår försvarsmaktens GFU och grundläggande helikopterutbildning GHU erhåller fr.o.m. år 2000 detta nya märke som åsatts modellår 2000, dvs. m/00.

Märket ersätter därmed arméflygarmärke m/60 samt marinens helikopterförarmärke m/60, vilka ej längre utdelas. Det nya märket bäres endast av de helikopterförare som har genomgått den nya utbildningen. Märket är framtaget av Jan-Erik Mood och är numrerat.

Numrerade helikoptermärken m/00: Varje nyutexaminerad helikopterpilot tilldelas endast ett numrerat exemplar vilket innebär att dessa vingar är extremt "svåra" för samlare. Det gör heller inte situationen lättare då det endast är ett relativt litet antal som har genomgått den nya helikopterutbildningen! Onumrerade lättviktsmärken förekommer.

Nedanstående text om hur numreringen av detta utbildningstecken i efterhand beslutades kan man bl.a. läsa i boken Arméflygets Historia och som utgavs år 1997 citeras här:
"Chefen för armén medgav den 20 januari 1995, efter arméflyginspektörens framställan, att arméflygförarvinge m/60 skulle få numreras i likhet med flygvapnets tradition. Efter omfattande forskning och arkivstudier, främst utförda av major Gösta Eriksson i Boden förelåg det under hösten 1996 s.k. "fast grund" för en sådan numrering".

I sagda boks appendix finns även en förteckning över bl.a. denna kategori med rubriken "Flygförare i arméflyget 1954-1996" och har sammanställts av Gösta Eriksson f.d major och f.d personalchef vid AF1 och Arméflygcentrum och han skriver följande:

..."Den 27 april 1961 utdelades de första flygförarmärkena av militärbefälhavaren i VI milot, generalmajor Nils Björk, i samband med kursavslutningen för helikopterkurs 1960/61 på HkpS i Boden. Vid detta tillfälle fick också de tidigare kullarna av helikopterutbildade förare vid HkpS sina vingar. Utbildningstecknen delades ut under de första åren efter utbildningens slut; för helikopterutbildningen innebar det fram till vårsidan. Enligt HkpS skolorder 99/64 ändrades arméorder 294/1961 (TLD 165) angående bärande av utbildningstecken till: «..utbildningstecken anläggs av dels personal som genomgått godkänd grundläggande arméflygutbildning, dels...» Detta innebar, att man från helikopterkurs 64/65 övergick till att utdela utbildningstecken efter GHU slut, dvs före jul. Från helikopterkurs 81/82 övergick man till att dela ut vingarna först efter kursens slut. Det skedde en udda utdelning av flygförarmärken genom HkpS skolorder den 18 mars 1969 där CMSerg Johansson och Ahlberg efter en repetitionsövning tilldelades flygförarmärken eftersom de inte fått dessa vid sin utbildnings slut. Som fiktivt datum för dessa har dock satts datum för utbildningens slut. En annan udda tilldelning skedde den 30 december 1965 genom ast/flygs skrivelse då byrådirektör Reinhold von Essen och 1.byråingenjör Sven Westring vid Kungl. arméförvaltningen tilldelades arméflygförarmärket. I bilaga till HKpS skolorder 19/72 anges bestämmelser för flygtjänstgöring. Placering i flygtjänst som flygförare skulle ske efter godkänd GFU och GHU. Underlag för placering i flygtjänst och tidpunkt för erhållande av vingar har i första hand hämtats ur skolorder, bataljonsorder, flygtjänstorder och betygssammanställningar efter kurser. När underlaget i sagda order varit motsägelsefullt eller oklart har jag (G.Eriksson) tillskrivit vissa personer för att erhålla kompletterande uppgifter. Kurs 62/63 blev till skillnad från tidigare kurser inte kommenderade i flygtjänst förrän efter hela kursens slut, d.v.s. den 20 juni 1963. (Skulle det ha varit konsistent med tidigare kurs borde dessa flygförare haft flygtjänst från den 1 januari 1963). Dokumentationen av artilleriflygförarutbildningen har varit bristfällig, varför det beklagligtvis kan förekomma vissa felaktigheter i listan över förare"... slut citat.

Det förhöll sig med stor sannolikhet sålunda, att några numrerade märken inte alls delades ut vid examenstillfället ganska långt fram i tiden. Det förefaller som att märket av naturliga orsaker utdelades retroaktivt och först så pass sent som "någon gång" under 90-talet och kan ej ha skett före år 1996. Antagligen senare, vilket om så var fallet, knappast kan ha varit någon lätt uppgift att nå alla inblandade arméflygare som skulle tilldelas dessa numrerade märken. Detta med tanke på att de första onumrerade märkena började utdelas 1961. Dessa elever skulle då i efterhand få märken som omfattade en nummerserie mellan nr 80 t.o.m 97. Men nummer 1-79 hade ju inte ens några onumrerade märken (?) och skulle ju även de tilldelas numrerade märken retroaktivt enlig den av mj Eriksson sammanställda listan. Dessa "första" arméflygare omfattade alltså perioden mellan åren 1954-1960.

Helikopterflottiljens fana är baserad på Flygvapnets fanor då flottiljen sedan 2003 tillhör detta vapenslag. En förbandsfana är en symbol för samhörighet och förbandsanda. Fanan spikades på Armémuseum den 17 oktober 2008 av flottiljchefen överste Micael Bydén och överlämnades till flottiljenden 27 maj 2009 av ÖB Sverker Göransson på uppdrag av Hans Majestät Konungen. Helikopterflottiljens fana symboliserar flottiljens ursprung från armé-, marin- och flygvapenhelikopterförband som nu är sammanslaget till ett försvarsmaktsgemensamt förband - Försvarsmaktens helikopterflottilj.

Fanan har blå duk med flygvapnets bevingade propeller med krönt krona. På fanan finns helikopterflottiljens vapen, en Pegas, marinflygets tecken, arméflygets tecken samt tecknet för flygvapnets helikoptergrupper. Fanan är dessutom ett riktigt hantverk som tog drygt sju månader att färdigställa.

1930 fick flygvapnet en gemensam uniform och några år senare fick hovsilversmeden Erik Fleming (1894-1954) i uppdrag att utforma ett flyg(förar)märke. Han hade ett antal utländska förebilder och en och annan skiss att utgå ifrån. Alla utom en var föga originella hopkok av fågelbitar där undantaget föreställde en hel gås med en falukorv i näbbet!

Fleming utformade ett friskt, modernt och som det visat sig - tidlöst elegant förslag. En modell i cirka tre gånger större än det tänkta gjordes av plastellina. Märket monterades därefter på en konvex bräda för att märkets form skulle följa bringan.

Dåvarande chefen för flygvapnet, General Torsten Friis, beskriver i sin dagbok en föredragning för Kung Gustav den V, i maj 1935. "- Jag föredrog slutligen ärendet om flygmärket och lämnade först en redogörelse för de länder, vilka hava märke. Visade några prov på flygmärket och slutligen förslaget till vårt flygmärke. Kungen gillade i hög grad idén, men fann vårt märkesförslag något för stort. Det borde både avkortas och knappas in på bredden". Den då 77-årige Kungen visade hur uppmärksamma Bernadottarna är när de vill!

Flygarmärke m/36 fastställdes i november 1936 men benämnes numera som flygförarmärke m/36. Dess symboliska och psykologiska betydelse får anses ha varit stort...  [SFT 5/2000, Jan Winther].

Liksom RAF (Royal Air Force) har som devis Per Ardva Ad Astra så finns det faktiskt en devis, eller motto, även för den svenska vingen m/36. Tyvärr ser man den sällan och få känner till den. Det vore ju synd om också den skulle försvinna i glömskans mörker.

Flygarmärke m/36 (som var dess ursprungliga namn) är utfört i gulmetall med måtten B 70 mm H 20 mm. De korslagda svärden är i blankpolerad metall, men i övrigt är märket utfört i en något matt yta.

Enligt muntlig uppgift år 1974 från Nils Kindberg (1892-1984) till den numera avlidna märkessamlaren Ingemar Nilsson, som bl.a. var medförfattare till boken "Flygarnas Vingar", hävdade Kindberg att detta märke hade designats av honom själv! Denna uppgift är något sensationell, då märket vanligtvis uppfattas som designad av silversmeden Erik Fleming, vilket även framgår på annan plats på dessa sidor.

Det finns en mängd olika citat och avvikelser vad rör symboliken i dessa vingar. Belysande är kanske det uttalande som generalen Bengt Nordenskiöld lär ha gjort i samband med utdelandet av vingarna till nyutexaminerade flygförare, enligt en i SvD publicerad artikel från den 20 april 1943, då han skall ha levererat detta tal:

"Det märke jag nu ger Eder har vingar. Det har två korslagda svärd som symboliserar flygvapnets vakthållning och det är Tre Kronor, som symboliserar Sverige! Vi skola alltid hålla vårt flygmärke högt och bära det med heder."

Anledningen till de olika benämningarna i rubriken på ett och samma märke beror på, att benämningen "flygarmärke" var märkets ursprungliga benämning men som senare ändrades till namnet "flygförarmärke" då de olika m/40 märkena infördes. "Flygarmärke m/36" fastställdes genom go nr F 276 den 28/11 1936 och skulle bäras endast på flygvapnets uniform efter genomgången och godkänd GFU dvs. Grundläggande FlygUtbildning.

Flygskolan - FlygS - är förlagd till Malmen som ursprungligen planerat och 8 st. elever utexaminerades här då GFU031 fick sina vingar i juni 2004. Detta innebär att antalet utdelade vingar därefter torde vara uppe i serienummer 10856. Sedan Flygskolan etablerades på Malmen 2003 har förbandstillhörigheten varit F 17 Blekinge Flygflottilj. Försvarsbeslutet som fattades av Riksdagen 2004 innebar bland annat att 2006-01-01 skulle Flygskolan överföras till Luftstridsskolan i Uppsala (Uppsala garnison) och den 12 januari 2006 överlämnade chefen för F 17 Blekinge Flygflottilj Flygskolan till chefen för Luftstridsskolan. Det viktiga i att säkerställa Flygskolans verksamhet på Malmen och investering i ändamålsenliga lokaler, var en inriktning som den nya chefen kommer att driva enligt Försvarsmakten.

För första gången sedan sommaren 2004 återanställde Försvarsmakten officerare efter det tillfälliga anställningsstopp som hade införts. Erbjudandet gällde endast yrkesofficerare i nivå 6 d.v.s. fänrikar och löjtnanter i yrkesprogrammet 2003-2005 p.g.a. att dessa ej kunde anställas efter avslutad examen. De flygelever som tog sin examen den 22 juni 2004 kom därför att återinflygas på skolflygplanet Sk60 för att därefter påbörja den Grundläggande Taktiska Utbildningen (GTU). GTU är tolv månader lång på Sk60 och först efter denna period började man att flyga JAS 39 Gripen. P.g.a. av denna anledning kunde ingen GFU genomföras för år 2005 (d.v.s. GFU 051).

GFU 061 påbörjades 2006-08-07 och omfattade tio stycken elever. Utbildningen avslutades med examen 2007-06-14.
GFU 071 ingen rekrytering detta år (info via Max Carlsson) 11-03
GFU 081 examen 2009-06-18 omfattande tolv st. elever denna omgång.

Noterbart är att benämningen "pilot" brukas ovan och alltså inte termen flygförare som tidigare brukades inom flygvapnet.

Den 14 maj  2009 invigdes nya lokaler för FlygS under högtidliga former. Ceremonin inleddes av flygvapnets uppvisningsgrupp Team 60, vars piloter till vardags är lärare här.
Flygskolan grundutbildar blivande strids- och transportpiloter som efter utbildningen i Linköping skall flyga JAS 39 Gripen, C 130 Hercules och Saab 340 både som radarspanings- och personaltransportplan. Den nya skolan har plats för två klasser om 20 elever vardera. Vid kursens början var det 12 elever som påbörjade sin grundläggande flygutbildning på FlygS (GFU 081). Vid skolan finns 20 anställda varav de flesta är flyglärare. Utbildningen sker i två steg, grundläggande flygutbildning (GFU) respektive grundläggande taktisk flygutbildning (GTU).

Båda stegen är tolv månader långa vilket innebär att en blivande stridpilot tillbringar sina två första utbildningsår FlygS. Innan flygeleven kommer till FlygS har han eller hon genomfört sin värnpliktsutbildning och därefter gått yrkesofficersutbildning under ett år. (Öppen källa: www.mil.se [Försvarsmakten]).

Flygförarmärket finns sedan 1996 även framtaget i lättviktsutförande och är försedd med en ny typ av fästanordning där den traditionella skruvfattningen har ersatts av en s.k. "clutch back" d.v.s. med två st. piggar på märkets baksida. I övrigt är märket identiskt med m/36 men har åsatts modellår m/96 och är onumrerat. Bilden nedan visar dess baksida och man kan tydligt urskilja de två fastsättningspiggarna. Märket är mycket tunt och väger endast fem gram varför man även på dess baksida ser instansningen av de tre kronorna i den tunna plåten.

Eftersom flygförarmärken inte precis "växer på träd" får därför samlare tyvärr dras med förfalskningar som på många andra håll och eftersom det uppenbarligen handlar om pris och efterfrågan, tycks det löna sig att låta tillverka falsarier. Dessa förfalskade vingar är oftast mycket välgjorda, men är även behäftade med häpnadsveckande felaktigheter. (Turligt nog för samlaren!). Är man inte bekant med originalens utseende kan man bli lurad. Ett äkta märke skall vara stämplat på baksidan med texten Sporrong&Co Stockholm, alternativt med endast ordet Sporrong på den senaste utgåvan av märket. Detta är dock inget kriterium som garanterar märkets äkthet! Även förfalskade märken finns med tillverkarens namn inpräglat och det gäller att vara vaksam i alla lägen! Alla genuint äkta vingar har dock en klart definierad "kurvatur" vilket inte går att ta miste på. Vidare måste man vara bekant med utseendet på de inpräglade serienumren. Det finns tre olika "typsnitt" på dessa och utseendet framgår av två av dessa på de bägge övre bilderna nedan.

"Med ledning av dessa vingars inpräglade s/n kan man genast dra slutsatsen, att det rör sig om en förfalskning" skrev webmaster med stor övertygelse och viss emfas på denna sida tidigare: "Det kräver kunskap om det korrekta typsnitt som rätteligen borde ha funnits på ett märke med ett så pass lågt nummer som det åsatta serienumret" - I detta fall 2078. Dvs. av typ "äldre" enlig. exemplet. "Något annat utseende har icke existerat. Dessutom har samtliga m/36 märken som tillverkats av Sporrong utformats med en mer eller mindre markerad kurvatur". Ofta hävdas motsatsen gälla för de allra tidigaste märkena som t.o.m. påstås vara plana. Detta är icke med sanningen överensstämmande och några "plana" märken har aldrig förekommit! Vingar med t.ex. serienummer inom "etthundraserien" har alla en väl markerad kurvatur.... Det sistnämda är förvisso sant, MEN... Inom den - i detta fall - aktuella serien finns det faktiskt nästan helt plana märken som endast uppvisar mycket obetydlig kurvatur och inte alls lika markant som framgår av illustrationen ovan av Sporrongstämplat märke med s/n 4545.

Däremot överensstämmer inte typsnittet på s/n med t.ex. de m/36 inom serien 2600 som jag har kommit i kontakt med som referensmärken. Även dessa är märkta med Sporrongs stämpel MEN är inte helt plana. Ordet "förfalskning" är kanske - ja, jag säger kanske - men märket med s/n 2078 är knappast en "genuin" utgåva som ingått i en av FV beställd serie av märken från märkesfirman Sporrong. Webmaster har dock blivit något försiktigare med tiden, att göra "tvärsäkra uttalanden" som man kanske senare får "äta upp" eller i bästa fall ändå ångrar att man gjort, då nya teorier om dessa m/36 vingars tillkomst blir bekantgjorda och som inte nödvädnigtvis måste vara totalt orimligt.

Märken med höga s/n inom t.ex tiotusen-serien som webmaster har i sin samling har aven detta påfallandet markant kurvatur. Däremot finns det t.ex. märken inom den i detta fall aktuella "tvåtusen-serien" som inte alls uppvisar sådan kurvatur som på bilden ovan! Tvärt om, är märkena här påfallande "platta" men ändå inte helt och fullt! Likaså är märkena inom t.ex niohundraserien så nära man kan komma "flata" märken (åtminstone de webmaster själv har i sin samling). Märket på bilden  med s/n 2078 har däremot helt noll profil och är dessutom stansad i ett klart mycket tunnare material än seriemärken och vidare försedd med en gängad skruv med en mindre diameter än motsvarande Sporrongmärken från denna tid. Märket 2078 är dessutom inköpt i USA vilken även bidrar till misstanke om ett plagiat.

Efter märkets tillkomst år 1936, utdelades¹) det till samtliga flygutbildade inom flygvapnet enligt anciennitetsprincipen, vilket innebar företräde för de flygare som var "äldst i tjänst". Därvid erhöll varje individ två stycken märken enligt utdelningsprincipen 1/101, 2/102 osv., varför ex.vis de märken som har serienumren på 1-199 rimligtvis måste tillhöra samma serie märken som flygvapnet beställde i den allra första serien vingar från Sporrong. Oavsett hur lång denna serie kan tänkas ha varit. Enligt uppgift i boken "Flygarnas Vingar" påstås det ha rört sig om fantastiska 10.500 exemplar. Sannolikare är att vingarna kom att beställas i olika omgångar och först då behov var påkallat. Detta resonemang verkar rimligt, då märken med senare serienummer skiljer sig åt på olika detaljer inom denna långa serie om mer tio tusen märken så till vida, att vissa har försetts med en nål- i stället för skruvfastsättning skilda typsnitt används ju på s/n fastsättningsskruv med text på o.s.v.

Den princip efter vilken de numrerade vingarna utdelades för de äldsta flygarna upphörde så småningom av rent praktiska skäl. Vingarna kom i stället att utdelas i "nummerföljd", vilket tyvärr inte heller är riktigt med sanningen överensstämmande. Men det är en annan historia!

För vissa av de allra tidigaste märkena förekommer det att Sporrong valde att använda sig av en bred typ av nål som fastsättningsanordning i stället för den med skruv och mutter (bilden ovan). Varför man bestämde sig för att låta vissa märken få just denna typ av fastsättning, samt hur stort antal märken som försågs med nål är ej känt. Noterbart är emellertid, att på grund av nålens gångjärnsinfästning flyttade man serienumren för dessa märken vilket framgår av bilderna nedan.

Detta udda flygskyttmärke kan möjligen ha suttit på en låda/kartong eller liknande som användes till att förpacka flygskyttemärken i. Märkena levererades i små askar med resp. märkes nummer åsatt. Dessa askar har säkerligen förvarats i en större kartong eller låda. Flygskyttmärket var numrerat och hade en fästanordning antingen av typen nål eller senare med den slutliga skruvfattningen. (Källa: Peder Thorell)

Högra märket visar baksidan ett av ett okänt antal "efterbeställda" flygskyttmärken och är t.o.m. tillverkade av självaste Sporrong, men skiljer sig från deras "riktiga" flygskyttmärken - som levererades till flygvapnet - markant genom att ha försetts med en "kullrig" eller "omvänd kulhamrad" baksida. Dessa märken är dessutom stämplade med en vad som närmast måste beskrivas som "fiktiv åttatusenserie" - i detta fall märke med nummer 8040 vilket framgår av bilden. (via Rolf Sirén).

Fästanordning med piggar -s.k. "clutch back"

Även detta utförande av rubricerande märke är något udda. Det har den modernare typen av fästanordning med piggar, men saknar såväl kurvatur som serienummer och är anmärkningsvärt "grovstansat" som framgår av bilden. Notera att detta är inget "plåtmärke" utan det är stämplat med tillverkarens namn på baksidan, d.v.s. Sporrong & Co, Stockholm. Tyvärr kan inte märkets guldglans återges på ett naturtroget sätt, men vad som är direkt iögonenfallande är, att detta märke har en helt avvikande "ytfinish" än vad man är van från att se hos flygvapnets - dvs av Sporrongs tillvrkning -  i guldmetallutförande. Jämför man med flygskyttmärket ovan kan man ana skillnaden. Ytan på navigatörsmärket kan närmast beskrivas som just "guldglänsande". Observera att detta inte är någon lättviktsvariant utan märket väger snarare något mer än vad dess numrerade motsvarighet gör!

Enligt vad en ännu obekräftad källa hävdar, fanns det på flottiljerna, vad som har beskrivits som "provkartor", eller "tavlor" med flygvapnets olika vingar. Dessa "tavlor" fanns uppsatta som något slags åskådningsmaterial, men det ej rörde sig uppenbarligen inte om "riktiga" märken. Dessa märken var dock tillverkade av Sporrong & Co. Kan detta verkligen stämma? Har någon personligen sett några sådana "tavlor" som här beskrivs ? Skriv och berätta!

Märkena i den övre raden verkar ha varit tilltänkta för flygtekniker respektive radarjaktledare (s.k. "Strilkinesen") och i den undre raden för trupputbildare resp. signalist. Noterbart är, att trupputbildarmärket är utfört med ett färre antal "vingpennor". Även detta märke framtogs dock med samma antal vingpennor som övriga märken vilket framgår av nästa bild.

Nedan t.v. en annan typ av provmärken (eller ev. för andra ändamål) tillverkade av Sporrong. Är det någon som kan tänkas sitta inne med information? Förekomsten av årtal på de bägge nedre märkena för tanken på villospår kanske, men var verkligen Flygvapnet som var beställaren av dessa båda märken? Man blir något fundersam . . .

m/10. Onumrerade lättvikts- eller s.k. "plåtmärken" exempel.

Ovan, i mittenkolumnen och till höger visas en ny typ av märken som intoducerades under 2010 och därför har dessa åsatts modellbeteckningen m/10. Flygvapnet förefaller därmed att ha lämpat de gamla traditionerna över bord i och med lanseringen av de avbildade märkena vilka i grunden härstammar från det gamla anrika spanar/navigatörsmärket m/40 från beredskapstiden men nu alltså även tilldelas icke flygande personal. "Alla kategorier skall ha "flygvingar" verkar vara ledstjärna som flygvapnet nu har anammat.

Möjligen kan stril-märket vara relevant med tanke på att "stril"-personal som gissningsvis ingår som besättning i S-100B Argus och definitivt i så fall hamnar under kategorin "flygande personal". Benämnes dessa som "Luftbevakare"? Mossigt namn vilket för tankarna på beredskapstidens "tornsvalor". Här finns en länk till Försvarsmaktens sida där man kan läsa om STRIL flygstridsledning. S-100B Argus är den svenska benämningen på SAAB 340 utrustad med SAAB Microwaves (tidigare Ericson) flygburna radar Erieye. Systemet används av svenska flygvapnet för stridsledning STRIL och luftbevakning. Namnet Argus är taget från den grekiska mytologin där Argus var en jätte med tusen ögon som kunde se allt. (Wikipedia).

Beteckningen ASC står för Airborne Surveillance and Control. I besättningen ingår en befälhavare (pilot), en styrman (pilot), (pilot: f.d. flygförare) en färdmekaniker, ett taktiskt befäl (operatör), en flygstridsledare (operatör) och en luftbevakare (operatör). Vad gäller operatörerna så sammansätts besättningen beroende på vilken uppgift som ska utföras. (Försvarsmakten)
Bilden nedan har som källa försvarsmakten och här ser man två stycken operatörer - antingen luftbevakare och/eller flygstridsledare Grip/Fladdermus ? Märket på bröstet som syns någorlunda på en av dessa, torde vara tygvarianten av tredje märket uppifrån i den mittersta raden. Någon som vet med säkerhet får gärna delge oss okunniga denna kunskap. Hur skiljer man märkena åt på något avstånd kan man ju fråga sig - nog krävs det "örnblick" här. Texten på tygmärkena skiljer   dock inte på de bäggee katergorierna tydligen utan anger endast "operatör" - men det finns ju olika typer av operatörer...

De nya märkena sägs vara (mittkolumnen: uppifrån räknat): Flygtekniker, flygtrafikledare, luftbevakning, skyddstjänst und/säkerhetstjänst - med reservation för ev. felaktigheter av en korrekt formulerad benämning på respektive kategori. Ytterligare märken för ytterligare befattningar kan efter hand bli aktuellt enligt erh. uppgift i november 2010.