Kan ett sådant här kontrakt ha varit en orsak till att "månget gott märke" försvann?
Läs de intressanta berättelserna nedan som bl.a. behandlar detta "fenomen" !

Erik Bratt, R14, RFS-I,  berättar bl.a. nedanstående citat hämtat ur FM 1-2/88: "En bekräftelse på att silvervingarna var en nedvärdering framkom vid F 3. Chef där var överste Beckhammar. Det förekom, att några civilflygare blev direktinkallade utan att genomgå flygskolan i Ljungbyhed. Bl.a. Gösta Brink, Torsten Scheutz och Bengt Florén." (jfr. flygvapenorder nr.41 15/5 -40). "Beckhammar som var känd för att vara en rakryggad person, sa ifrån att det inte skulle vara några silvermärken. Så fick dom guldmärken i stället." (!).
För övrigt utdelades silvervingarna under sommaren 1940 på flottiljerna. På F 6 sköttes detta av överste Stenbeck som faktiskt gjorde en liten högtid av tillfället: Vi fick ställa upp på kaserngården vid flaggstången och efter några väl valda ord fick vi våra silvermärken. Självklart tyckte vi alla då att det var en diskriminering, men vi struntade mest i det, dels på grund av tidens stora allvar med krigsrisken hängande öer oss och dels emedan vi var tacksamma att få flyga flygvapnets fina flygplan. När allt legat till sig var det nog ingen från RFS-I som kände något av nedvärderingen. Vår flygtjänst avvek på intet vis från den som de andra flygarna fick göra. Med tiden blev nog silvervingen ett hedersmärke genom att alla skötte sig hyggligt i flygvapnet och lika bra som alla andra flygare där..."

Gunnar Petersson, namnändring Darsenius, R??, RFS-II.
Östergötlands Flyghistoriska Sällskap, ÖFS har utgivit Darsenius samlade minnen från utbildningstiden vid RFS-II och under de följande beredskapsåren i skriften "Jaktflyg" - En skildring från beredskapstiden 1939-1945. [ISBN 91-971270-1-9] Skriften innehåller även ett mycket rikligt bildmaterial av oskattbart flyghistoriskt värde!
I oktober 1942 anställdes Darsenius - då fortfarande med efternamnet Petersson (PON) - som flygledare vid F 9 som var en civil befattning. Genom inkallelse kunde han dock fortsätta med att flyga hela beredskapstiden.

Ove Bertil Huzell, R52/R59 (samt ett märke med lägre nummer som blev stulet vid flygning i Italien). RFS-II: (Bakgrund till nedanstående episod): "Konstituerad till flygingenjör med löjtnants grad och med rätt att endast vid rep. flygningar inrikes och utrikes bära uniform.")...

Vid en representationsflygning 1959 med utländska gäster i en av F8:s Tp 79 mötte jag iklädd uniform dåvarande CFV Axel Ljungdahl, som pekade på mitt förarmärke och sade: "Vad är det där??" Jag svarade: "General, det är det finaste märket i flygvapnet!" CFV: "Det betvivlar jag!  Du som är konstituerad till officer skall bära guldmärket." Jag svarade: "Jag är den siste silverflygaren i tjänst. Jag anhåller att även i fortsättningen få bära silvermärket. CFV: "Nej! "...
Någon tid därefter läste jag i fo att: "Förarmärke m/36 i silver utgår och skall ersättas med guldmärket".
»Jag förgyllde då mitt märke och alla utom jag själv blev nöjda ! »

Gunnar Hogman R6/R103, RFS-III. Hogman hade 225 flygtim och 315 starter med J 9 (Republic EP-1 Seversky) och var stationerad   på F 8. Den 23 december 1944 kommenderades en rote - bestående av Silverflygarna Abrahamsson och Hogman - till Kiruna för jaktförsvar av 10 st. amerikanska C-47 Dakota, som väntandes till Kallax för transport av i Sverige utbildade norska "polisstyrkor" som skulle sättas in i Nordnorge. 3:e jaktdiv, F 8, var hösten 1944 baserad i Kiruna med Segebaden som chef. Jaktroten på Kallaxheden upplöstes den 15 januari 1945, då tyska Luftwaffe ej längre beräknades kunna störa de av den norskfödde USAAF-översten Bernt Balchen ledda transportoperationerna "Operation Ball". Ett gott betyg för två "Silvervingar" kan man antaga!

Lennart Engström, R270/R336,  - "Efter fullgjord GFSU och beredskapstjänst 1943 fick jag arbete vid Svenska Gummifabrikslaboratoriet i Uppsala. Vår produktionen av syntetgummi höll flygvapnet i luften under följande år, efter vad som påståtts och Nordenskiöld beordrade att jag inte fick inkallas i fredstid.
- "Frågan om guld eller silver i vingarna har jag aldrig tänkt på förrän jag läste Bratts bok. För mej var det helt naturligt att ha olika tecken för olika kategorier, så som det är antytt i Söderbergs artikel.¹) Eftersom jag ville göra mitt i en hård tid i likhet med många andra, sökte jag denna utbildning. Jag tycker det är klart markerat med silvret, att jag inte gjort ett yrkesval utan skulle återvända till mitt civila liv när jag gjort mitt. Det är bra om Eriks bok bidragit till att undanröja missförstånd och rensat luften. Själv är jag glad åt mina silvervingar. Dom minner om en del om mitt liv och den historia jag fått uppleva. Kanske på gräsrotsnivå, men jag slapp i alla fall bita i det..."
----------------------------
¹) Engström refererar här till Flyghistoriskt Månadsblad 5-6/87, "Nils Söderberg: Silvervingar".

Holger Ängeskog, R???, FRS-45, gick över från vpl ff efter fullbordad GFSU II till stamflygförare varvid båda silvervingarna inlämnades i utbyte mot guldvingar. Flygtiden efter 6 år i FV blev totalt 1.400 tim. "Övergång till officer var ej möjlig för oss silverflygare som övergått till fältflygare. Orsak ej angiven". Efter den kontrakterade tiden vid FV övergick Ängeskog till direkt anställning vid SAS som flygstyrman 1 april 1951.

(Ängeskog är författare till de båda böckerna "Jaktflygare på Kungl. Svea Flygflottilj 1945-1951" samt "40 år i luften. Från Anfänger till DC10 1944-1984". Böckerna kan beställas direkt från författaren genom att klicka här!

http://w1.858.telia.com/~u85830269/HOLGERBOK

Bengt Gunnfors, R614/R615, har dragit sig till minnes följande episod:

" - Efter att ha blivit anställda vid F18 som s.k. stamflygförare i november 1947, anmodades vi under våren 1948 - d.v.s. Portefaix och jag - av divisionschefen att    återlämna våra silvervingar. Vi vägrade! Efter en månad utfärdades flygförbud för oss om vi inte bar guldvingar. Efter kompromiss lämnade vi tillbaks 1 (en!) silvervinge och mottog 2 guldvingar som vi (därefter) bar!

Markpersonalen; mek. flygplan, vapen, signal m.m. ansåg att silvervinge gav ett betydligt högre status som pilot än guldvingen gjorde !

Detta tydligen grundat på mångårig erfarenhet. Detta uttalande trampar naturligtvis många på tårna, men detta var faktiskt uppfattningen på F18 dessa år...".

Lars Erik Nyström, R624/R625. "Vid övergång till stamflygföraranställning  på hösten1947 beordrades vi återlämna en (!) silvervinge - i mitt fall nr R625 - i utbyte mot två guldvingar". (Se "Spridda minnen från FRS-46).

[Ovanstående uppgifter är utdrag hämtade ur Kontaktorganisationen för Silvervingar - KOSV - det sk. "Bobergska arkivet". SFF Stockholm om inget annat anges].

Nästa sida innehåller "mera minnen" från www och som Webbmaster bedömt som varande av "synnerligt intresse" och kan därför läsas här!

  Använd "Bakåt" knappen för att komma tillbaka föregående sida. För att nå huvudsidan klicka på skylten!