KontaktOrganistationen SilverVingar

KOSV

"Silvervingar" blev med tiden populärnamnet på de värnpliktiga unga män som genomgick utbildning vid av flygvapnet i särskild ordning organiserad reservflyg/flygreservskola (RFS/FRS) med start i december 1939 och som sedan pågick hela beredskapen under första hälften av 1940-talet och avslutades med den sista kursen året 1946. För att undvika missförstånd kan nämnas, att denna organisation inte på något sätt har, eller har haft, något gemensamt med "Föreningen Värnpliktiga Flygförare" som bildades under beredskapstiden.

Flygskolan kom att omfatta nio kurser av vilka de tre första gavs beteckningen RFS-I t.o.m. -III och de sex följande FRS-1941 t.o.m. FRS-1946 (i kortform FRS-41 o.s.v.)

Kontaktorganisationen Silvervingar, KOSV, tillkom vid mitten av 1980-talet på initiativ av den då pensionerade generalmajoren i flygvapnet Nils Söderberg.

Nils Söderberg
1897-1988
Initiativtagare till KOSV
(Här som ung lt 1926 i arméuniform - notera vapenmärket!)

Söderberg hade ett mycket omfattande kontaktnät bland olika personer som var, eller hade varit  aktiva inom flygvapnet, varav flera var f.d. "silverflygare". I denna skara fanns även många med anknytning till Svensk Flyghistorisk Förening, SFF.

En av kontakterna blev därvid Eric Boberg, som hade ett förflutet som bl.a. flyglärare vid den första Reservflygskolan - RFS - och som sedermera kom att bli starkt knuten till SFF, där han senare även blev hedersmedlem - liksom Söderberg själv, som invaldes 1963 som föreningens förste hedersmedlem.

Eric Boberg, tecknad av flygeleven Högstedt, RFS I.

Syftet var främst, att för eftervärlden dokumentera och bevara det ur flyghistorisk synpunkt intressanta ärendet, men framförallt att stimulera till kamratliga kontakter mellan kvarvarande "Silvervingar".

Söderberg kallade därför till ett konstituerande möte som ägde rum i februari 1987. Närvarande var, förutom Nils Söderberg själv, Eric Boberg, Gustaf-Mauritz Armfelt (FRS-41), Lennart Stålfors och Erik Bratt (RFS-I). Söderberg lade här fram sina planer på hur registreringen skulle läggas upp och hanteras. Organisationen utformades därefter med centralregister/centralombud med anknytning till Svensk Flyghistorisk Förenings kansli i Stockholm och med lokala ombud för de totalt nio olika flygskolekurserna.

Boberg var centralombud för KOSV mellan åren 1987-1989 och lade som sådan ner ett omfattande efterforsknings- och registreringsarbete. I praktiken kom han dock att engagera sig med SV-arbetet fram till mitten av 1990-talet.

I ett utskick daterat 1/5 1995 skrev Boberg bl.a. under rubriken information och vägledning rörande bevarandet av arkivmaterial, att:

"Minnet av Silvervingarna för framtiden skall bevaras som en betydelsefull epok i svensk flyghistoria"

Detta var något som Nils Söderberg med skärpa hade framhållit i samband med tillskapande av KOSV.

Erik Boberg beskrevs av den numera framlidne Åke Sundén (känd provflygare av bl.a. J 21:an), som en lång rödlätt furir från F 4 som hade fått sin egen flygutbildning 1926 och därefter blivit uttagen till flyglärare. Boberg blev senare den flyglärare som under Nils Söderbergs ledning introducerade Sundén i "flygandets konst".  - "En lugn och skicklig flyglärare, vars trygga jämtländska lätt trängde igenom bruset i de dåtida öppna flygplanen.

Eric Boberg. Här i en Sk 15, Klemm 35. Anteckningarna på fotografiet är hans egna.

Sk15, Klemm 35D. Eslövfältet någon gång under de kalla krigsvintrarna. Foto: F 5

Efter sin lärartjänst vid Reservflygskolan i Eslöv kom Boberg att bli provflygare på Malmslätt där han ägnade sig åt flygutprovning av bl.a. SAAB B/T 18 för SAAB och Försökscentralen (FC).

I samband med ett tillbud under sk. stabilitetsprov med SAAB 18 i november 1942, drabbades provflygplanet av våldsamma skakningar. Höjdtrimrodren lossnade och fladdrade för sig själva. Skakningarna fortsatte med oförminskad kraft tills Boberg lyckats ta ned farten till 200 km/tim. Han hade då fått stora sår i händerna under sina försök att fånga upp den våldsamt pendlande styrkolonnen. Handflatorna var uppslitna av spakens "bockhorn" trots att han använde flygvapnets präktiga vinterflyghandskar m/ä av sälskinn!

För sin prestation belönades Boberg med Stockholms Tidningens flygarpris för 1942, guldmedaljen och 1000 kronor. I juryutlåtandet sades bland annat: "Juryn vill karaktärisera denna flygning som ett förnämligt prov på överlägsen teknisk flygskicklighet parad med utomordentlig sinnesnärvaro, kallblodighet och ansvarskänsla, såväl gentemot besättningsmedlemmarna som den ytterst dyrbara materielen".

Fanjunkare Eric Boberg (nedan) tar emot Stockholms-Tidningens guldmedalj för "berömlig flygargärning 1942" av Kgl. Svenska Aeroklubbens ordförande, dåvarande prins Gustaf Adolf, blivande kung Gustaf VI Adolf. Den vänstra bilden visar Boberg "klar för start och iförd full provflygarutrustning", enligt bildtexten ur KSAK:s tidskrift »Flyg» från 1943.

Efter att 1946 fått förvaltares grad tjänstgjorde han som byrådirektör vid Flygförvaltningens flygplanbyrå med ansvar för utveckling av säkerhetsmateriel och för ekonomiuppföljning. Han blev 1972 befordrad till kapten.

Efter sin pensionering engagerade sig Eric Boberg i Svensk Flyghistorisk Förenings verksamhet. Han genomförde flera betydande arbeten bl.a. med föreningens matrikel, framtagning av flyghistoriskt underlag och som redan beskrivits ovan. Han ingick även en tid i föreningens styrelse.

På samma sätt som i Bobergs flygning, präglades allt som han åtog sig av stor omsorg och noggrannhet, vilket alltid  garanterade ett pålitligt resultat. För sina insatser i föreningens utveckling utsågs han 1979 till hedersledamot.

Han var född i Kall, Jämtland, den 20 maj 1909. Eric Boberg avled den 19 juni 1997.

Efter Bobergs engagemang upphört, förefaller det centrala registreringsarbetet att ha avstannat helt och synes nu skötas uteslutande på lokal nivå (1998). Tiden går och det glesnar i leden bland de gamla silverflygarna. Fortfarande finns det dock ett antal som är vid god vigör (2011), men vars vidare livsöden efter muck tyvärr fortfarande är okänt, liksom vingarnas numrering i KOSV-registret. Om inget företas för att centralt dokumentera dessa "Silvervingars" öden och äventyr, kommer dessa individers "historia" tyvärr att förbli okänd för framtiden och dessvärre även ett "oskrivet blad" för framtida flyghistoriker...

Den 26 april 1972 fyllde Nils Söderberg 75 år. Representanter för SFF överlämnade därvid en penninggåva, avsedd som grundplåt till en medalj eller plakett, som skulle bära Nils Söderbergs namn och utdelas för förtjänster inom det flyghistoriska området. Plakettens fullständiga benämning är "Nils Söderbergs förtjänsttecken för insatser av värde inom det flyghistoriska verksamhetsområdet", förkortat "Söderbergplaketten". Stiftelseurkund fastställdes av Nils Söderberg och SFF:s årsmöte 1973.
Yngve Svalander ritade och Sporrong utsågs som tillverkare av plaketten. Nils Söderberg utarbetade själv reglerna för dess utdelning. Plaketten är rektangelformad med måtten 72 x 52 mm och förekommer endast som försilvrad oxiderad brons. Plaketten numreras i löpande följd. Nils Söderberg avled 1988.