Svenska flygmärken
Utbildningstecken

Se.gif (117 bytes)

Senast uppdaterad jan 2013

forsvmakt.gif (2651 bytes)
Försvarsmaktens logo

 

UTBILDNINGSTECKEN

olikamaerken.jpg (34043 bytes)

Marinen.jpg (57085 bytes)
Marinens märken är hämtade ur Örlogsboken 2003 och ligger på nätet i pdf-format.

 

Helikoptermärke m/00

m00hkp.jpg (10341 bytes)

Personal som genomgår försvarsmaktens GFU och grundläggande helikopterutbildning GHU erhåller fr.o.m. år 2000 detta nya märke som åsatts modellår 2000, dvs. m/00.

Märket ersätter därmed arméflygarmärke m/60 samt marinens helikopterförarmärke m/60, vilka ej längre utdelas. Det nya märket bäres endast av de helikopterförare som har genomgått den nya utbildningen. Märket är framtaget av Jan-Erik Mood och är numrerat.

Numrerade helikoptermärken m/00: Varje nyutexaminerad helikopterpilot tilldelas endast ett numrerat exemplar vilket innebär att dessa vingar är extremt "svåra" för samlare. Det gör heller inte situationen lättare då det endast är ett relativt litet antal som har genomgått den nya helikopterutbildningen! Onumrerade lättviktsmärken förekommer.


    hkp_m-00_numreradbaks.jpg (8868 bytes)

Helikopterförarmärke för försvarsmakten m/00 baksida på numrerat ex. med texten "Sporrong". Fastsättning s.k. "clutch-back".


Tygvariant

Inga tidigare utdelade helikoptermärken i (varken arméns eller marinens m/60 resp. "marinflygspanare" m/81) är numrerade, trots att motsatsen påstås att gälla för arméflygarmärket m/60 enligt uppgift i UniR FM 1999, vilket inte förefaller att vara med sanningen överensstämmande. Orsaken till hur detta tvivel uppstått är att något sådant numrerat märke (av totalt listade 654 st.) ännu inte veterligen har nått den sk. samlarmarknaden! Kan kanske någon som läser detta presentera bevis på att dessa numrerade märken en gång för alla verkligen existerar i sinnevärlden och är av försvarsmakten beställda! En bild på ett dylikt märkes baksida kommer i så fall att omgående ersätta denna bild, som endast uppvisar en helt slät och onumrerad baksida med skruv. Märkets vikt med dess fästmutter avlägsnad är 10 gram. Tyvärr har inget framkommit som stöder att dessa märken skulle finnas numrerade - trots löfte om detta från en person som ansågs vara en "säker och pålitlig källa" - har inget bildmaterial ännu efter två år presenterats - varför webmaster tolkar detta som att några numrerade m/60-märken med officiell numrering EJ existerar - om inte innehavaren själv i egen regi låtit numrera sina arméflygvingar. Updated.gif (965 bytes) i juni 2012.
armeflyg_m-60.jpg (24879 bytes)

UniR FM 2003 s.249
m/60 för (f.d) arméflygare. Numrerade och onumrerade

M7678-154000

Nedanstående tillägg ang. numrering av arméflygarmärket m/60 verkar nu plötsligt och överraskande ha fått substans och att det faktisk tycks existera numrerade arméflygmärken m/60 som anges i Uniformsreglemete för Försvarsmakten, UniR FM och frågetecknen kanske äntligen är på väg att rätas ut vad gäller den ifrågasatta numreringen av detta utbildningstecken!

Nedanstående text om hur numreringen av detta utbildningstecken i efterhand beslutades kan man bl.a. läsa i boken Arméflygets Historia och som utgavs år 1997 citeras här:
"Chefen för armén medgav den 20 januari 1995, efter arméflyginspektörens framställan, att arméflygförarvinge m/60 skulle få numreras i likhet med flygvapnets tradition. Efter omfattande forskning och arkivstudier, främst utförda av major Gösta Eriksson i Boden förelåg det under hösten 1996 s.k. "fast grund" för en sådan numrering".

I sagda boks appendix finns även en förteckning över bl.a. denna kategori med rubriken "Flygförare i arméflyget 1954-1996" och har sammanställts av Gösta Eriksson f.d major och f.d personalchef vid AF1 och Arméflygcentrum och han skriver följande:

..."Den 27 april 1961 utdelades de första flygförarmärkena av militärbefälhavaren i VI milot, generalmajor Nils Björk, i samband med kursavslutningen för helikopterkurs 1960/61 på HkpS i Boden. Vid detta tillfälle fick också de tidigare kullarna av helikopterutbildade förare vid HkpS sina vingar. Utbildningstecknen delades ut under de första åren efter utbildningens slut; för helikopterutbildningen innebar det fram till vårsidan. Enligt HkpS skolorder 99/64 ändrades arméorder 294/1961 (TLD 165) angående bärande av utbildningstecken till: «..utbildningstecken anläggs av dels personal som genomgått godkänd grundläggande arméflygutbildning, dels...» Detta innebar, att man från helikopterkurs 64/65 övergick till att utdela utbildningstecken efter GHU slut, dvs före jul. Från helikopterkurs 81/82 övergick man till att dela ut vingarna först efter kursens slut. Det skedde en udda utdelning av flygförarmärken genom HkpS skolorder den 18 mars 1969 där CMSerg Johansson och Ahlberg efter en repetitionsövning tilldelades flygförarmärken eftersom de inte fått dessa vid sin utbildnings slut. Som fiktivt datum för dessa har dock satts datum för utbildningens slut. En annan udda tilldelning skedde den 30 december 1965 genom ast/flygs skrivelse då byrådirektör Reinhold von Essen och 1.byråingenjör Sven Westring vid Kungl. arméförvaltningen tilldelades arméflygförarmärket. I bilaga till HKpS skolorder 19/72 anges bestämmelser för flygtjänstgöring. Placering i flygtjänst som flygförare skulle ske efter godkänd GFU och GHU. Underlag för placering i flygtjänst och tidpunkt för erhållande av vingar har i första hand hämtats ur skolorder, bataljonsorder, flygtjänstorder och betygssammanställningar efter kurser. När underlaget i sagda order varit motsägelsefullt eller oklart har jag (G.Eriksson) tillskrivit vissa personer för att erhålla kompletterande uppgifter. Kurs 62/63 blev till skillnad från tidigare kurser inte kommenderade i flygtjänst förrän efter hela kursens slut, d.v.s. den 20 juni 1963. (Skulle det ha varit konsistent med tidigare kurs borde dessa flygförare haft flygtjänst från den 1 januari 1963). Dokumentationen av artilleriflygförarutbildningen har varit bristfällig, varför det beklagligtvis kan förekomma vissa felaktigheter i listan över förare"... slut citat.

Det förhöll sig med stor sannolikhet sålunda, att några numrerade märken inte alls delades ut vid examenstillfället ganska långt fram i tiden. Det förefaller som att märket av naturliga orsaker utdelades retroaktivt och först så pass sent som "någon gång" under 90-talet och kan ej ha skett före år 1996. Antagligen senare, vilket om så var fallet, knappast kan ha varit någon lätt uppgift att nå alla inblandade arméflygare som skulle tilldelas dessa numrerade märken. Detta med tanke på att de första onumrerade märkena började utdelas 1961. Dessa elever skulle då i efterhand få märken som omfattade en nummerserie mellan nr 80 t.o.m 97. Men nummer 1-79 hade ju inte ens några onumrerade märken (?) och skulle ju även de tilldelas numrerade märken retroaktivt enlig den av mj Eriksson sammanställda listan. Dessa "första" arméflygare omfattade alltså perioden mellan åren 1954-1960.

De tre översta märkena i raden nedan är några exempel på guldstickade utbildningstecken

 

marinen_brod.jpg (13371 bytes) m_76_gs.jpg (10923 bytes)
Marinens helikopterförarmärke m/60 Helikopterspanarmärke m/81 Flygarmärke m/76 (ovan!)
m/76 (lastmästare) Ytterligare en variant på m/76 SAR "lirade ihop" med märket t.v.

 

Den tid, då man kunde få se en helikopter med märkningen enligt bilden nedan är definitivt förbi! Den gamla formen av märkning som avslöjade förvarsgrenstillhörigheten  ARMÉN, FLYGVAPNET resp. MARINEN  har upphört. Samtliga helikoptrar som tillhör försvaret är numera märkta med texten "FÖRSVARSMAKTEN" i vita versaler. Bilden visar en HKP 10 Aérospatiale Super Puma i den gamla märkningen. En ännu modernare variant av märkning syns på nytillskottet HKP 15 och kan beskådas här!

hkp10_2.jpg (30291 bytes)
HKP-gruppen på F 15 Söderhamn poserar för fotografen 1994-09-19

Främre raden fr. v: Lt. Anders Forslöf, kn Bengt Aid (plutonch), Lt. Kjell Jonsson, mj Thomas Dellham, kn Tord Kvartsén, kn Göran Bengtsson, Lt. Tommy Bodell, kn Bengt Henriksson. Bakre fr.v vpl. ytb Johan Stene, Lt. Örjan Forss, kn Ilka Jiikkala, kn Sven-Erik Gustafsson, kn Lage Bäckström (gruppch), kn Jan Lindberg , Lt. Leif Hillberg, Lt. Sören Blom, Lt. Göran Lövqvist, kn Berndt Andersson. (Ett stort tack till Kjell Jonsson som genom vänligt tillmötesgående bidragit till att sprida ljus över denna tidigare mycket "anonyma" bild).

hkp.gif (3055 bytes)

Hkp-flottiljens logo

Helikopterflottiljens fana är baserad på Flygvapnets fanor då flottiljen sedan 2003 tillhör detta vapenslag. En förbandsfana är en symbol för samhörighet och förbandsanda. Fanan spikades på Armémuseum den 17 oktober 2008 av flottiljchefen överste Micael Bydén och överlämnades till flottiljenden 27 maj 2009 av ÖB Sverker Göransson på uppdrag av Hans Majestät Konungen. Helikopterflottiljens fana symboliserar flottiljens ursprung från armé-, marin- och flygvapenhelikopterförband som nu är sammanslaget till ett försvarsmaktsgemensamt förband - Försvarsmaktens helikopterflottilj.

Fanan har blå duk med flygvapnets bevingade propeller med krönt krona. På fanan finns helikopterflottiljens vapen, en Pegas, marinflygets tecken, arméflygets tecken samt tecknet för flygvapnets helikoptergrupper. Fanan är dessutom ett riktigt hantverk som tog drygt sju månader att färdigställa.

 

* Alla helikopterförband är sedan 1999-01-01 samlade i en organisation, nämligen FÖRSVARSMAKTENS HELIKOPTERFLOTTILJ.
* Sedan 2003-01-01 är helikopterflottiljen en del av flygvapnets organisation.
* Under 2004 avvecklades 4. hkpbat som organisationsenhet och kompanier och divisionerna på Malmen leds nu direkt från flottiljstaben.
* Vid en ceremoni vid Berga 2005-06-09 förklarades 2:a helikopterskvadronen nedlagd. Nedläggningen av Bergaförbandet innebär att det inte längre finns något militärt flyg fast baserat i Stockholmsområdet. En epok inom det militära helikopterflyget är därmed till ända.
* 2009 skedde en ny omorgansiation. 5.hkpskv på Såtenäs avvecklades som egen skvadron och inordnades under 3.hkpskv. På Malmen upprättades 2.hkpskv vilket innebar att Försvarsmaktens Helikopterflottilj nu består av tre helikopterskvadroner och en flottiljstab.
* 2009-05-27 överlämnade ÖB Sverker Göransson på uppdrag av Hans Majestät Konungen helikopterflottiljens nya fana som är baserad på Flygvapnets fanor eftersom hkp-flottiljen sedan 2003 lyder under FV och i dess övre inre hörn syns pegasen (den bevingade hästen). Övriga symboler är det f.d. Arméflygets, AF bevingade svärd och det forna Marinflygets bevingade ankare och kanonrör samt Flygvapnets bevingade propeller i fanans nedre yttersa hörn och som syftar på att flottiljen bildades när dessas helikopterresurser slogs samman. Fanan spikades på Armémuseum 17 oktober 2008 av flottiljchefen överste Micael Bydén och den översta bilden nedan är från just detta tillfälle.

hkpflj2.jpg (80508 bytes)

Mottagande av ny fanaMottagande av ny fana och s.k. troppning av AF2 fana 2009.
Foto: Försvarsmakten
hkpaf2armeflyg.jpg (106238 bytes)
AF2 fana.
Troppning av fanan: Denna rullas ihop efter ceremoniens slut.

 

"AD VOLANDUM PARATUS"
Redo att flyga!

karin_v_sten_hb.jpg (89102 bytes)    hkpdivbaskerm.jpg (6907 bytes)
   Fk Karin Lood, Malmen 2003-05-27          Baskermärke m/99

m00_broderat.jpg (13102 bytes)
Försvarsmaktens helikopterförarmärke m/00

 

GFU_GHU_2000-06-21_Nr1.jpg (113437 bytes)

År 2000, därav modellbeteckningen m/00, hade Försvarsmaktens nya hkp-märke fastställts. Skall det angivna datumet ovan tolkas som att de första numrerade märkena kom att utdelas vid det angivna datumet - alltså nummer 1-13? Vid nästkommande tillfälle som märket uppenbarligen åter kom att utdelas skedde troligtvis inte förrän 2003-05-27. Vid detta tillfälle utexaminerades åtta stycken hkp-förare, vilket skulle innebära att det hittills (t.o.m utgången av 2007) torde ha utdelats totalt 21 st. märken av m/00. Under 2008 har tre st. svenska elever gjort sin "solo flight" vid flygskolan i Bückeberg. (Källa: Försvarsmaktens Hkpflj).
ETHC_Bueckeburg.gif (3237 bytes)Efter en utredning inom Försvarsmakten förordades inköp av GHU hos det tyska arméflyget HEER i Bückeburg och under januari 2007 fattades Regeringsbeslut som gav Försvarsmakten klartecken att påbörja upphandling av denna utbildning och avtal skrevs kort därefter mellan Sverige och Tyskland.

Utbildningen pågår under sex terminer, där delar av utbildningen kommer att ske på Militärhögskolan Karlberg i Stockholm. Där sker studierna med övriga kadetter som läser på Officersprogrammet vid Försvarshögskolan. Två terminer kommer att genomföras i Tyskland där den Grundläggande Helikopterutbildningen GHU numera genomförs. Det är en praktisk och teoretisk utbildning som kommer att ske tillsammans med tyska elever och undervisningen sker uteslutande på engelska.

I flygutbildningen ingår cirka 200 flygtimmar varav cirka 100 sker i simulator. Helikoptertypen som används vid flygutbildningen är Eurocopter EC 135. Den andra internationella kursomgången med åtta svenska elever som nyligen avslutat sin teoretiska utbildning, påbörjade sin flygutbildning i slutet av oktober 2008.


01.jpg (46679 bytes)
Militärluftfahrzeugführer

Elever som utbildas vid arméflygskolan i Bückeburg erhåller ett utbildningstecken vid sin examen och som är ett för tyska försvarsmakten Bundeswehr gemensamt utbildningstecken och visas ovan. Huruvida detta utbildningstecken därmed avses att ersätta det år 2000 framtagna svenska utbildningstecknet m/00 "helikoptermärke för försvarsmakten" är ej känt, men det förefaller osannolikt att Bundeswehrs märke skulle bäras på svensk militär uniform i stället för det härför framtagna svenska märket som redan existerar. Detta till trots delas det tyska märket ut till de svenska helikopterpiloter som utbildas vid Heeresfligerwaffenschule enligt "välinformerad källa". Klicka på denna länk som tar er till Försvarsmaktens sida där man kan läsa om "examen för nya helikopterpiloter (2010)."

 

EC-135_Heereswaffenfliegerschule.jpg (85239 bytes)
Heeresfliegerwaffenschule Eurocopter EC 135

 

 

F.d. Flygarmärke m/36, Flygförarmärke m/36, m/96 "lite historia". . .

 

aam36.jpg (6742 bytes)

Märket i klassiskt guldmetallutförande samt ett... ... långt senare framtaget i guldstickat d:o

1930 fick flygvapnet en gemensam uniform och några år senare fick hovsilversmeden Erik Fleming (1894-1954) i uppdrag att utforma ett flyg(förar)märke. Han hade ett antal utländska förebilder och en och annan skiss att utgå ifrån. Alla utom en var föga originella hopkok av fågelbitar där undantaget föreställde en hel gås med en falukorv i näbbet!

Fleming utformade ett friskt, modernt och som det visat sig - tidlöst elegant förslag. En modell i cirka tre gånger större än det tänkta gjordes av plastellina. Märket monterades därefter på en konvex bräda för att märkets form skulle följa bringan.

Dåvarande chefen för flygvapnet, General Torsten Friis, beskriver i sin dagbok en föredragning för Kung Gustav den V, i maj 1935. "- Jag föredrog slutligen ärendet om flygmärket och lämnade först en redogörelse för de länder, vilka hava märke. Visade några prov på flygmärket och slutligen förslaget till vårt flygmärke. Kungen gillade i hög grad idén, men fann vårt märkesförslag något för stort. Det borde både avkortas och knappas in på bredden". Den då 77-årige Kungen visade hur uppmärksamma Bernadottarna är när de vill!

Flygarmärke m/36 fastställdes i november 1936 men benämnes numera som flygförarmärke m/36. Dess symboliska och psykologiska betydelse får anses ha varit stort...  [SFT 5/2000, Jan Winther].

Liksom RAF (Royal Air Force) har som devis Per Ardva Ad Astra så finns det faktiskt en devis, eller motto, även för den svenska vingen m/36. Tyvärr ser man den sällan och få känner till den. Det vore ju synd om också den skulle försvinna i glömskans mörker.

 

devislowres.jpg (10536 bytes)

I striden Värjorna
på Vingar Vingarna
för Sverige

Tre Kronor

Flygarmärke m/36 (som var dess ursprungliga namn) är utfört i gulmetall med måtten B 70 mm H 20 mm. De korslagda svärden är i blankpolerad metall, men i övrigt är märket utfört i en något matt yta.

Enligt muntlig uppgift år 1974 från Nils Kindberg (1892-1984) till den numera avlidna märkessamlaren Ingemar Nilsson, som bl.a. var medförfattare till boken "Flygarnas Vingar", hävdade Kindberg att detta märke hade designats av honom själv! Denna uppgift är något sensationell, då märket vanligtvis uppfattas som designad av silversmeden Erik Fleming, vilket även framgår på annan plats på dessa sidor.

Det finns en mängd olika citat och avvikelser vad rör symboliken i dessa vingar. Belysande är kanske det uttalande som generalen Bengt Nordenskiöld lär ha gjort i samband med utdelandet av vingarna till nyutexaminerade flygförare, enligt en i SvD publicerad artikel från den 20 april 1943, då han skall ha levererat detta tal:

"Det märke jag nu ger Eder har vingar. Det har två korslagda svärd som symboliserar flygvapnets vakthållning och det är Tre Kronor, som symboliserar Sverige! Vi skola alltid hålla vårt flygmärke högt och bära det med heder."

Anledningen till de olika benämningarna i rubriken på ett och samma märke beror på, att benämningen "flygarmärke" var märkets ursprungliga benämning men som senare ändrades till namnet "flygförarmärke" då de olika m/40 märkena infördes. "Flygarmärke m/36" fastställdes genom go nr F 276 den 28/11 1936 och skulle bäras endast på flygvapnets uniform efter genomgången och godkänd GFU dvs. Grundläggande FlygUtbildning.

Märket beställdes av märkesfirman Sporrong & Co och numrerades med ett löpande serienummer. Register över utdelade märken fördes vid flygstabens utbildningsavdelning i Stockholm fram till och med år 1959. Uppgifterna i detta register har fram tills nyligen (medio 2006) ej tidigare varit tillgängliga annat än i undantagsfall, men enligt uppgift går det nu att få information om vilka som tilldelats guldvingarna med serienummer från nr 1 t.o.m. nr 2321. Därefter saknas uppgifter helt mellan nr 2322-6463 där inga flygvapenlistor bedöms finnas bevarade. Det har emellertid gjorts försök till sammanställningar på privat initiativ, men dessa är av naturliga skäl att anses som något "sporadiska". När F 5 Ljungbyhed övertog registreringsansvaret hade m/36-märket i guldutförande utdelats i 6463 exemplar. Fr.o.m. nr 6464 och uppåt finns det ofullständiga uppgifter eftersom det även i dessa listor tyvärr förekommer vissa "tomrum" där det saknas uppgifter.

Efter F 5:s nedläggning 1997 hade det sist utdelade märket nr 10714. Ansvaret för registreringen överfördes därefter till F10 i Ängelholm och här pågick sedan utbildningen fram till den 26 juni 2002 då de sista GFU-eleverna fick sina guldvingar. Den sist utdelade guldvingen på F10 i Ängelholm kom att hamna på serienummer 10828. Register förda från 1960 fanns alltså bevarade vid krigsflygskolan F10 då all verksamhet upphörde där i och med att flottiljen avvecklades vid årsskiftet 2002/03. (Under ett övergångsskede ägde GFU021 rum på F16 Uppsala där 6 st. elever utexaminerades år 2003). Därefter överfördes ansvaret för detta register till den nya Flygskolan.

Flygskolan - FlygS - är förlagd till Malmen som ursprungligen planerat och 8 st. elever utexaminerades här då GFU031 fick sina vingar i juni 2004. Detta innebär att antalet utdelade vingar därefter torde vara uppe i serienummer 10856. Sedan Flygskolan etablerades på Malmen 2003 har förbandstillhörigheten varit F 17 Blekinge Flygflottilj. Försvarsbeslutet som fattades av Riksdagen 2004 innebar bland annat att 2006-01-01 skulle Flygskolan överföras till Luftstridsskolan i Uppsala (Uppsala garnison) och den 12 januari 2006 överlämnade chefen för F 17 Blekinge Flygflottilj Flygskolan till chefen för Luftstridsskolan. Det viktiga i att säkerställa Flygskolans verksamhet på Malmen och investering i ändamålsenliga lokaler, var en inriktning som den nya chefen kommer att driva enligt Försvarsmakten.

För första gången sedan sommaren 2004 återanställde Försvarsmakten officerare efter det tillfälliga anställningsstopp som hade införts. Erbjudandet gällde endast yrkesofficerare i nivå 6 d.v.s. fänrikar och löjtnanter i yrkesprogrammet 2003-2005 p.g.a. att dessa ej kunde anställas efter avslutad examen. De flygelever som tog sin examen den 22 juni 2004 kom därför att återinflygas på skolflygplanet Sk60 för att därefter påbörja den Grundläggande Taktiska Utbildningen (GTU). GTU är tolv månader lång på Sk60 och först efter denna period började man att flyga JAS 39 Gripen. P.g.a. av denna anledning kunde ingen GFU genomföras för år 2005 (d.v.s. GFU 051).

GFU 061 påbörjades 2006-08-07 och omfattade tio stycken elever. Utbildningen avslutades med examen 2007-06-14.
GFU 071 ingen rekrytering detta år (info via Max Carlsson) 11-03
GFU 081 examen 2009-06-18 omfattande tolv st. elever denna omgång.

Noterbart är att benämningen "pilot" brukas ovan och alltså inte termen flygförare som tidigare brukades inom flygvapnet.

Den 14 maj  2009 invigdes nya lokaler för FlygS under högtidliga former. Ceremonin inleddes av flygvapnets uppvisningsgrupp Team 60, vars piloter till vardags är lärare här.
Flygskolan grundutbildar blivande strids- och transportpiloter som efter utbildningen i Linköping skall flyga JAS 39 Gripen, C 130 Hercules och Saab 340 både som radarspanings- och personaltransportplan. Den nya skolan har plats för två klasser om 20 elever vardera. Vid kursens början var det 12 elever som påbörjade sin grundläggande flygutbildning på FlygS (GFU 081). Vid skolan finns 20 anställda varav de flesta är flyglärare. Utbildningen sker i två steg, grundläggande flygutbildning (GFU) respektive grundläggande taktisk flygutbildning (GTU).

Båda stegen är tolv månader långa vilket innebär att en blivande stridpilot tillbringar sina två första utbildningsår FlygS. Innan flygeleven kommer till FlygS har han eller hon genomfört sin värnpliktsutbildning och därefter gått yrkesofficersutbildning under ett år. (Öppen källa: www.mil.se [Försvarsmakten]).

Flygförarmärket finns sedan 1996 även framtaget i lättviktsutförande och är försedd med en ny typ av fästanordning där den traditionella skruvfattningen har ersatts av en s.k. "clutch back" d.v.s. med två st. piggar på märkets baksida. I övrigt är märket identiskt med m/36 men har åsatts modellår m/96 och är onumrerat. Bilden nedan visar dess baksida och man kan tydligt urskilja de två fastsättningspiggarna. Märket är mycket tunt och väger endast fem gram varför man även på dess baksida ser instansningen av de tre kronorna i den tunna plåten.

Eftersom flygförarmärken inte precis "växer på träd" får därför samlare tyvärr dras med förfalskningar som på många andra håll och eftersom det uppenbarligen handlar om pris och efterfrågan, tycks det löna sig att låta tillverka falsarier. Dessa förfalskade vingar är oftast mycket välgjorda, men är även behäftade med häpnadsveckande felaktigheter. (Turligt nog för samlaren!). Är man inte bekant med originalens utseende kan man bli lurad. Ett äkta märke skall vara stämplat på baksidan med texten Sporrong&Co Stockholm, alternativt med endast ordet Sporrong på den senaste utgåvan av märket. Detta är dock inget kriterium som garanterar märkets äkthet! Även förfalskade märken finns med tillverkarens namn inpräglat och det gäller att vara vaksam i alla lägen! Alla genuint äkta vingar har dock en klart definierad "kurvatur" vilket inte går att ta miste på. Vidare måste man vara bekant med utseendet på de inpräglade serienumren. Det finns tre olika "typsnitt" på dessa och utseendet framgår av två av dessa på de bägge övre bilderna nedan.

m36serialstype1.jpg (8691 bytes)   m36serialtype2.jpg (9340 bytes)
Äkta vara med det "äldre" resp. "modernare" typsnittet på serienumren.

m36_fake_front.jpg (9077 bytes)    m36_fake_back2.jpg (6192 bytes)
Exempel på kopia (se texten nedan) märkets fram- resp. baksida med tillhörande fästanordning".

 

Det förefaller något märkligt att förfalskaren - i detta fall - inte gjort sig besvär att stansa in ett serienummer med det korrekta typsnittet relevant med åsatt serienummer. Det kan ju knappast vara särskilt billigt att framställa dessa förfalskningar eller kopior vilka vissa föredrar att kalla sådana här märken -  kan man kanske våga antaga! Ovanstående märke har en mycket välgjord framsida och det är omöjligt att kunna bedöma om det är en förfalskning eller ej, om vingen t.ex. sitter fastsatt på en uniform - om man inte betraktar det kritiskt på mycket nära håll! Då avslöjar det sig, eftersom märket inte har utformats med dess karakteristiska kurvatur... Men är detta verkligen helt överensstämmande med sanningen?

m36kurvatur.jpg (5308 bytes)
m/36 -  med dess "klassiska kurvatur".

"Med ledning av dessa vingars inpräglade s/n kan man genast dra slutsatsen, att det rör sig om en förfalskning" skrev webmaster med stor övertygelse och viss emfas på denna sida tidigare: "Det kräver kunskap om det korrekta typsnitt som rätteligen borde ha funnits på ett märke med ett så pass lågt nummer som det åsatta serienumret" - I detta fall 2078. Dvs. av typ "äldre" enlig. exemplet. "Något annat utseende har icke existerat. Dessutom har samtliga m/36 märken som tillverkats av Sporrong utformats med en mer eller mindre markerad kurvatur". Ofta hävdas motsatsen gälla för de allra tidigaste märkena som t.o.m. påstås vara plana. Detta är icke med sanningen överensstämmande och några "plana" märken har aldrig förekommit! Vingar med t.ex. serienummer inom "etthundraserien" har alla en väl markerad kurvatur.... Det sistnämda är förvisso sant, MEN... Inom den - i detta fall - aktuella serien finns det faktiskt nästan helt plana märken som endast uppvisar mycket obetydlig kurvatur och inte alls lika markant som framgår av illustrationen ovan av Sporrongstämplat märke med s/n 4545.

Däremot överensstämmer inte typsnittet på s/n med t.ex. de m/36 inom serien 2600 som jag har kommit i kontakt med som referensmärken. Även dessa är märkta med Sporrongs stämpel MEN är inte helt plana. Ordet "förfalskning" är kanske - ja, jag säger kanske - men märket med s/n 2078 är knappast en "genuin" utgåva som ingått i en av FV beställd serie av märken från märkesfirman Sporrong. Webmaster har dock blivit något försiktigare med tiden, att göra "tvärsäkra uttalanden" som man kanske senare får "äta upp" eller i bästa fall ändå ångrar att man gjort, då nya teorier om dessa m/36 vingars tillkomst blir bekantgjorda och som inte nödvädnigtvis måste vara totalt orimligt.

Märken med höga s/n inom t.ex tiotusen-serien som webmaster har i sin samling har aven detta påfallandet markant kurvatur. Däremot finns det t.ex. märken inom den i detta fall aktuella "tvåtusen-serien" som inte alls uppvisar sådan kurvatur som på bilden ovan! Tvärt om, är märkena här påfallande "platta" men ändå inte helt och fullt! Likaså är märkena inom t.ex niohundraserien så nära man kan komma "flata" märken (åtminstone de webmaster själv har i sin samling). Märket på bilden  med s/n 2078 har däremot helt noll profil och är dessutom stansad i ett klart mycket tunnare material än seriemärken och vidare försedd med en gängad skruv med en mindre diameter än motsvarande Sporrongmärken från denna tid. Märket 2078 är dessutom inköpt i USA vilken även bidrar till misstanke om ett plagiat.

Efter märkets tillkomst år 1936, utdelades¹) det till samtliga flygutbildade inom flygvapnet enligt anciennitetsprincipen, vilket innebar företräde för de flygare som var "äldst i tjänst". Därvid erhöll varje individ två stycken märken enligt utdelningsprincipen 1/101, 2/102 osv., varför ex.vis de märken som har serienumren på 1-199 rimligtvis måste tillhöra samma serie märken som flygvapnet beställde i den allra första serien vingar från Sporrong. Oavsett hur lång denna serie kan tänkas ha varit. Enligt uppgift i boken "Flygarnas Vingar" påstås det ha rört sig om fantastiska 10.500 exemplar. Sannolikare är att vingarna kom att beställas i olika omgångar och först då behov var påkallat. Detta resonemang verkar rimligt, då märken med senare serienummer skiljer sig åt på olika detaljer inom denna långa serie om mer tio tusen märken så till vida, att vissa har försetts med en nål- i stället för skruvfastsättning skilda typsnitt används ju på s/n fastsättningsskruv med text på o.s.v.

Den princip efter vilken de numrerade vingarna utdelades för de äldsta flygarna upphörde så småningom av rent praktiska skäl. Vingarna kom i stället att utdelas i "nummerföljd", vilket tyvärr inte heller är riktigt med sanningen överensstämmande. Men det är en annan historia!

För vissa av de allra tidigaste märkena förekommer det att Sporrong valde att använda sig av en bred typ av nål som fastsättningsanordning i stället för den med skruv och mutter (bilden ovan). Varför man bestämde sig för att låta vissa märken få just denna typ av fastsättning, samt hur stort antal märken som försågs med nål är ej känt. Noterbart är emellertid, att på grund av nålens gångjärnsinfästning flyttade man serienumren för dessa märken vilket framgår av bilderna nedan.

«C.C. Sporrong&Co. Stockholm» Detta märke har en gång innehafts av dåvarande kaptenen Hård och finns numera i Flygvapenmusei samlingar. Kaptenen Hård tilldelades även märke nr 131. Ett tidigt m/36-märke med nummer 31 ur Flyvapenmusei samlingar.
(Via Peder Thorell)©
¹) Eftersom flygarmärke m/36 fastställdes i november månad, kunde dessa av Sporrong levereras först påföljande år. Märket hade då sin premiär i flygvapnet och utdelades dels till de som var kvalificerade för att retroaktivt erhålla märket och dels till de nyutexaminerade eleverna i flygskolan 1936-37. Detta ägde rum först under april månad 1937. Dock ej på själva examensdagen!
Flera olika utförandet av tygvarianter av m/36-vingarna har funnits/finns enl. exempel nedan.  Dessa var troligtvis en produkt som kan ses som ett resultat av det internationella samarbetet med andra länders flygstridskrafter framförallt då inom EU, men även med t.ex. Norge. FV har därför av rent praktiska skäl infört liknande namnskyltar, vilka länge funnits i bruk både U.S. Air Force och inom NATO. Dessa tygmärken bäres uteslutande på flygstället och har försetts med flygförarens namn under de broderade vingarna. Märket i övre mitten bars av ff vid F21/Se Ön (Sektor Övre Norrland) fram till 1994. Det sista märket har Webmaster inga uppgifter om, men torde nog även detta användas "internationellt" om flygvapnet inte nyligen övergivit begreppet "flygflörare" (?), Pilot = betyder även lots i marin miljö på engelska språket men denna benämning brukas, som de flesta säkert redan känner till däremot inte inom US Navy eller US Marines Corps på flygförare som i stället omnämnes som en Aviator och en pilot är en - lots!
m-36_Tyg_Lennart_Johansson.jpg (94077 bytes)

m36-Tyg_Pilot.jpg (27683 bytes)

Hos USN eller USMC benämnes innehavaren av denna såsom varandes en AVIATOR !


Nedan följer några "udda" typer av märken som på ett anmärkningsvärt sätt avviker från gängse märken av resp. modell. Vad detta kan bero på kan man bara spekulera i. De kan möjligen vara medvetna förfalskningar eller genuina Sporrong märken som egentligen borde ha gått till kassation, men av olika anledningar sökt sig ut på samlarmarknaden. Om någon i läsekretsen har någon plausibel teori så är vi ivriga att få veta...

Flygskyttmärke m/40

 

Flygskytt_fram.jpg (7039 bytes) Flygskytt_bak.jpg (6450 bytes)

Detta udda flygskyttmärke kan möjligen ha suttit på en låda/kartong eller liknande som användes till att förpacka flygskyttemärken i. Märkena levererades i små askar med resp. märkes nummer åsatt. Dessa askar har säkerligen förvarats i en större kartong eller låda. Flygskyttmärket var numrerat och hade en fästanordning antingen av typen nål eller senare med den slutliga skruvfattningen. (Källa: Peder Thorell)

Högra märket visar baksidan ett av ett okänt antal "efterbeställda" flygskyttmärken och är t.o.m. tillverkade av självaste Sporrong, men skiljer sig från deras "riktiga" flygskyttmärken - som levererades till flygvapnet - markant genom att ha försetts med en "kullrig" eller "omvänd kulhamrad" baksida. Dessa märken är dessutom stämplade med en vad som närmast måste beskrivas som "fiktiv åttatusenserie" - i detta fall märke med nummer 8040 vilket framgår av bilden. (via Rolf Sirén).

Flygnavigatörmärke m/40

navigframsida.jpg (9673 bytes) navigbaksida3.jpg (11103 bytes)
Onumrerat flygnavigatörsmärke framsida. (H. Svensson Collection)

Fästanordning med piggar -s.k. "clutch back"

Även detta utförande av rubricerande märke är något udda. Det har den modernare typen av fästanordning med piggar, men saknar såväl kurvatur som serienummer och är anmärkningsvärt "grovstansat" som framgår av bilden. Notera att detta är inget "plåtmärke" utan det är stämplat med tillverkarens namn på baksidan, d.v.s. Sporrong & Co, Stockholm. Tyvärr kan inte märkets guldglans återges på ett naturtroget sätt, men vad som är direkt iögonenfallande är, att detta märke har en helt avvikande "ytfinish" än vad man är van från att se hos flygvapnets - dvs av Sporrongs tillvrkning -  i guldmetallutförande. Jämför man med flygskyttmärket ovan kan man ana skillnaden. Ytan på navigatörsmärket kan närmast beskrivas som just "guldglänsande". Observera att detta inte är någon lättviktsvariant utan märket väger snarare något mer än vad dess numrerade motsvarighet gör!

Enligt vad en ännu obekräftad källa hävdar, fanns det på flottiljerna, vad som har beskrivits som "provkartor", eller "tavlor" med flygvapnets olika vingar. Dessa "tavlor" fanns uppsatta som något slags åskådningsmaterial, men det ej rörde sig uppenbarligen inte om "riktiga" märken. Dessa märken var dock tillverkade av Sporrong & Co. Kan detta verkligen stämma? Har någon personligen sett några sådana "tavlor" som här beskrivs ? Skriv och berätta!

Prototypmärken

Nedanstående märken är prototyper och kom heller aldrig längre än så.

prototyper_fv_lowres.jpg (14697 bytes)
(A. Filipsson Collection)

prov-trupp-4.jpg (33603 bytes)

Märkena i den övre raden verkar ha varit tilltänkta för flygtekniker respektive radarjaktledare (s.k. "Strilkinesen") och i den undre raden för trupputbildare resp. signalist. Noterbart är, att trupputbildarmärket är utfört med ett färre antal "vingpennor". Även detta märke framtogs dock med samma antal vingpennor som övriga märken vilket framgår av nästa bild.

Nedan t.v. en annan typ av provmärken (eller ev. för andra ändamål) tillverkade av Sporrong. Är det någon som kan tänkas sitta inne med information? Förekomsten av årtal på de bägge nedre märkena för tanken på villospår kanske, men var verkligen Flygvapnet som var beställaren av dessa båda märken? Man blir något fundersam . . .

Prototypmärken

 

Fv_modell 2010 ( m/10)
m/10. Onumrerade lättvikts- eller s.k. "plåtmärken" exempel.

m10-marktele
Osäkert vad detta märke är - det är "gott om buden".
m10-stril.jpg

Är detta flygstridsledare STRIL-märket med JAS-39 Gripen i centrum och luftbevakare tredje från vänster, med vad som liknar en fladdermus eller "bat". Båda alltså "flygande personal"?S-100B ARGUS
S-100B Argus. ASC. Se texten nedan.

Ovan, i mittenkolumnen och till höger visas en ny typ av märken som intoducerades under 2010 och därför har dessa åsatts modellbeteckningen m/10. Flygvapnet förefaller därmed att ha lämpat de gamla traditionerna över bord i och med lanseringen av de avbildade märkena vilka i grunden härstammar från det gamla anrika spanar/navigatörsmärket m/40 från beredskapstiden men nu alltså även tilldelas icke flygande personal. "Alla kategorier skall ha "flygvingar" verkar vara ledstjärna som flygvapnet nu har anammat.

Möjligen kan stril-märket vara relevant med tanke på att "stril"-personal som gissningsvis ingår som besättning i S-100B Argus och definitivt i så fall hamnar under kategorin "flygande personal". Benämnes dessa som "Luftbevakare"? Mossigt namn vilket för tankarna på beredskapstidens "tornsvalor". Här finns en länk till Försvarsmaktens sida där man kan läsa om handar4.gif (182 bytes)STRIL flygstridsledning. S-100B Argus är den svenska benämningen på SAAB 340 utrustad med SAAB Microwaves (tidigare Ericson) flygburna radar Erieye. Systemet används av svenska flygvapnet för stridsledning STRIL och luftbevakning. Namnet Argus är taget från den grekiska mytologin där Argus var en jätte med tusen ögon som kunde se allt. (Wikipedia).

Beteckningen ASC står för Airborne Surveillance and Control. I besättningen ingår en befälhavare (pilot), en styrman (pilot), (pilot: f.d. flygförare) en färdmekaniker, ett taktiskt befäl (operatör), en flygstridsledare (operatör) och en luftbevakare (operatör). Vad gäller operatörerna så sammansätts besättningen beroende på vilken uppgift som ska utföras. (Försvarsmakten)
Bilden nedan har som källa försvarsmakten och här ser man två stycken operatörer - antingen luftbevakare och/eller flygstridsledare Grip/Fladdermus ? Märket på bröstet som syns någorlunda på en av dessa, torde vara tygvarianten av tredje märket uppifrån i den mittersta raden. Någon som vet med säkerhet får gärna delge oss okunniga denna kunskap. Hur skiljer man märkena åt på något avstånd kan man ju fråga sig - nog krävs det "örnblick" här. Texten på tygmärkena skiljer   dock inte på de bäggee katergorierna tydligen utan anger endast "operatör" - men det finns ju olika typer av operatörer...

De nya märkena sägs vara (mittkolumnen: uppifrån räknat): Flygtekniker, flygtrafikledare, luftbevakning, skyddstjänst und/säkerhetstjänst - med reservation för ev. felaktigheter av en korrekt formulerad benämning på respektive kategori. Ytterligare märken för ytterligare befattningar kan efter hand bli aktuellt enligt erh. uppgift i november 2010.

luftbevakare_S1000B_flygande_personal.jpg (270793 bytes)
Facktecknet inringat. Foto: Försvarsmakten


Flottiljmärken
"Marka-märken"

1_L-G_Dahlberg-collection.jpg (72109 bytes)

Vad är det övre F 17 märket något och vilket år introducerades detta? Att märket är "besläktat" med det mer vanligt förekommande flottilj- eller s.k. "marketenterimärket" är uppenbart (F 1). Men vad betyder symboliken med dödskallen med dess korslagda benknotor? Denna symbol förekommer bevisligen även på märken från andra flottiljer. Oklart är om samtliga flottiljer hade "dödskallevarianten"? I övrigt är de båda märkena identiska, bortsett från "Jolly Roger" och fastsättningsnål av horisontell typ. Vad symboliserar dödskallen? Är det någon som vet? Denna fråga har nu stått obesvarat i 10 år! Hoppet sjunker, att denna fråga någonsin blir besvarad.

GFU-märken

gfunal2.jpg (16309 bytes)
              (Dennis Pettersson Collection)  

                  Märket ovan är utfört i gulmetall och emalj med måtten 31×31 m.m. och tillverkat av Lagerström, Mjölby.
GFU-kurserna kunde köpa detta  märke, eftersom något årtal ej anges. Dessa märken kunde tydligen köpas på marketenteriet enligt uppgift från "initierad".
Sannolikt upphörde man med denna typ efter att flygvapnet senare kom att stå för både tygtmärken såväl som dekaler enligt exemplen nedan.

 

Från vilket år började dessa metallmärken att ersättas med broderade tygmärken - s.k. "ärmpatchar" av nedanstående typ ?

f5_div_gfu.jpg (21580 bytes)
T.v. "Erik Röd" F 5 divisionsmärke för 1 div. samt t.h. ärmpatch för GFU 1994, kurs 1 (av 2).

Divisionsmärket är medtaget som storleksjämförelse då dess diameter understiger GFU-märkets med 10 mm. GFU Ø = 85 mm

Även dekalmärken för GFU tillverkades. Märket t.v nedan är från 1984 första kursen (1) = 841
Ytterligare ett tygmärke t.h som inkl. "guldvingen" m/36 från Krigsflygskolan 1990 = GFU 901

GFU841dekal(22204 bytes) gfu901.jpg (96908 bytes)

Klicka här för att skicka e-post



Till Huvudsidan!  Använd "Bakåt-knappen" för att komma tillbaka till huvudsidan. Om du just har surfat in på den här sidan når du denna genom att klicka på pilen t.v.